För en tid sedan godkändes lagförslaget om förbud mot abort i den ameikanska delstaten Alabama i USA. Det var inte mindre än ett tjugotal ultrakonservativa delstatssenatorer som la fram förslaget. Att samtliga var män gör det hela väldigt bisarrt, ännu värre blir det när vi får veta att den som godkänner lagförslaget är en kvinna, guvernören Kay Ivey. Om lagen går igenom i domstolen om ungefär sex månader, kommer kvinnor i delstaten inte kunna göra abort vid oönskad graviditet, incest eller våldtäkt.
Nivån på hur extrema dessa senatorers syn är på kvinnor och kvinnokroppen är dessutom värre än Donald Trumps. Han vill åtminstone att man gör undantag vid incest, våldtäkt eller om barnafödandet skulle utgöra en risk för moderns liv, det skriver han på sin Twitter. När många väl trodde att Donald Trump var värst, hade man blundat för hans gelikar som verkligen får fart på kvinnoförtrycket.
Än en gång måste kvinnor ge sig ut på gator och torg för att protestera mot ett lagförslag som innebär att kvinnan inte har full kontroll över sin egen kropp. Än en gång är det män på höga positioner som utövar makt över kvinnor, och dessutom får igenom sina önskemål steg för steg, och enligt lag. Det tragikomiska i hela denna process är att dessa herrar inte verkar leva som de lär.
När jag läser djupare på om de tjugotal delstatssenatorer och deras familjeporträtt har majoriteten av dem inte fler än två eller tre barn. Ett par få av dem har inga barn alls, en har fyra barn och en har sex barn. Nästan alla senatorer är i medelåldern eller övre medelålder och lever ihop med sina fruar och barn. Det är någon enstaka som inte har en hustru.
Är det en slump att majoriteten av dessa män med fruar inte har särskilt många barn i förhållande till deras religiösa och politiska syn på barnafödande? De har ju arbetat hårt för att få igenom väldigt restriktiva abortlagar som omöjliggör för kvinnor att göra ett fritt val. Har dessa män slutat ha samlag med sina fruar eller använder de preventivmedel för att inte producera fler barn? Det går nämligen också emot den kristna tro som samtliga senatorer tillhör och praktiserar. Om någon undrar varför familjeporträtten är viktiga för mig att ta upp, är det helt enkelt för att dessa män lever efter en strikt kristen och konservativ syn där kärnfamiljen innehållandes barn och maka är oftast det viktigaste man bör uppnå och att leva efter religionen. Jag har haft amerikanska grannar i över femton år i Sverige, som levt mycket konservativt och helt efter den kristna tron, de har totalt sexton barn. Där är det ingen diskussion om familjen verkligen praktiserar religionen. Jag blev inte förvånad, men något trött av att läsa om senatorernas familjeporträtt och dubbelmoralitet som drabbar andra än sig själva.
Abortfrågan är definitivt en klassfråga. Det kommer nämligen att slå hårdast på familjer och kvinnor som inte har det bra ställt. De kommer att fly till andra delstater eller utföra livsfarliga aborter utan medicinsk profession eller hjälp. Delstatssenatorer kommer däremot kunna fortsätta leva i en bubbla av lögner där de i teorin är emot aborter, men i praktiken gärna kommer och förmodligen redan betalar för att inte ha fler barn än vad de själva önskar. Dubbelmoralen bland extremt religiösa visar sig än en gång, och även denna gång slår den hårdast mot kvinnor.
