Alliansen. För 15 år sedan planterade Göran Hägglund (KD), Maud Olofsson (C), Lars Leijonborg (FP) och Fredrik Reinfeldt (M) tallplantor i Högfors.
Alliansen. För 15 år sedan planterade Göran Hägglund (KD), Maud Olofsson (C), Lars Leijonborg (FP) och Fredrik Reinfeldt (M) tallplantor i Högfors.

Därför kommer tallarna i Högfors att vinna över januariöverenskommelsen

Svend Dahl: Även idag är det mer som förenar moderater, liberaler, centerpartister och kristdemokrater än vad som skiljer dem åt.

ANNONS
LocationHögfors|

Det är 15 år sedan partiledarna för Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna den 30 augusti 2004 träffades i byn Högfors fem mil norr om Umeå. De fyra partiledarna fick som symbol för sina ambitioner plantera varsin tallplanta och på kvällen serverades västerbottniska specialiteter hemma hos den dåvarande C-ledaren Maud Olofsson. Nästa dag presenterades Allians för Sverige, eller kort och gott Alliansen.

Inget talar för något omfattande firande av jubileet. Tvärtom framstår det efter januariöverenskommelsen som rimligt att betrakta Alliansen som död.

Däremot finns det goda skäl att vara optimistisk kring möjligheterna att på lite sikt hitta nya former för samarbete mellan de fyra tidigare allianspartierna, och på så sätt lägga grunden för borgerliga regeringar.

ANNONS

För det första fortsätter borgerliga fyrpartisamarbeten att vara vardag i många kommuner och regioner. I själva verket är antalet “alliansstyrda” kommuner och regioner större idag än efter valet 2014.

För det andra lever alliansandan vidare även på nationell nivå på många av de politikområden som inte omfattas av januariöverenskommelsen. Det blev inte minst tydligt i samband med de fyra borgerliga partiernas gemensamma avhopp från försvarsberedningen i våras.

Detta avspeglar givetvis den breda sakpolitiska samsyn som fortsätter att existera mellan de fyra partierna. Även idag är det mer som förenar moderater, liberaler, centerpartister och kristdemokrater än vad som skiljer dem åt. Det är också viktigt att påminna om att januariöverenskommelsen till skillnad från borgerliga fyrpartisamarbeten inte bygger på sakpolitisk och ideologisk gemenskap.

Minst lika viktiga som sakfrågorna är dock de djupa band som under 14 år av allianssamarbete växte fram mellan de fyra partierna. Det viktigaste i alliansbygget var inte det goda samarbetsklimatet mellan partiledarna och deras staber, utan att det spridde sig i partiorganisationerna. På alla nivåer knöts band mellan de fyra partierna. Det byggde vänskaper, förståelse för varandras olika perspektiv och ömsesidigt förtroende. Det krävs mer än en misslyckad och ordentligt sårig regeringsbildning för att ta död på detta.

ANNONS

Problemet för de fyra borgerliga partierna är att samarbetet hittills byggt på antagandet att man ska få egen majoritet eller åtminstone bli största minoritetsblock. Däremot saknas ännu formerna för hur man ska kunna realisera kraften i den sakpolitiska gemenskapen i lägen där det finns en tydlig riksdagsmajoritet för borgerlig politik trots att de fyra före detta allianspartierna inte är största block. M-ledaren Ulf Kristerssons förslag från förra hösten om att bilda en M-KD-regering som budgetsamarbetar med C och L skulle kunna vara en möjlig lösning.

Tanken på borgerligt fyrpartisamarbete kan tyckas avlägsen efter det senaste halvåret då inte minst Centerpartiet och Kristdemokraterna försökt ta heder och ära av varandra. Men i längden lär den sakpolitiska samsynen och de band som byggdes upp under alliansåren vinna. Under tiden växer tallarna i Högfors vidare.

Svend Dahl
Svend Dahl
ANNONS