Den som i dag står på tröskeln till vuxenvärlden har det inte lätt. Även ett barn med trygga familjeförhållanden och fint socialt nät upplever ofta stress och prestationsångest. Hur är det då att växa upp i familjer där det nätet saknas?
Torsdagens artikel i Bohusläningen om den kraftiga ökningen av anmälda brott som barn misstänkt ha begått i Uddevalla är skakande läsning, särskilt som Kerstin Windemo, sektionschef på socialtjänsten, bekräftar det vi befarar – det är inte en massa busiga pojkstreck som anmäls. Brotten är grövre, kriminaliteten är mer befäst och mer systematisk. Och det handlar ofta om droger. När droger är inblandade så blir det allvarligare på så många sätt. Kontrollen från gängledarna blir större, det blir svårare att ta sig ur - det går inte att säga upp sig med en månads uppsägningstid precis. Risken att problemet sprider sig är stor. Nya kunder värvas för att öka omsättningen som i vilken business som helst, ofta med gratisprover till tyngre droger. Kunderna är inte sällan mycket unga flickor som får en gratis tablettkarta av t ex den smärtstillande och starkt vanebildande medicinen Tramadol, som på rekordtid vuxit sig till den största ungdomsdrogen. En medveten strategi för att locka fler in i tyngre beroende, något som öppenvårdsmottagningarna runt om i landet slagit larm om tidigare i år. Och flickorna som dras in missas ofta statistiken, de är inte utåtagerande men är mycket utsatta. Vill du veta mer, lyssna på P1 dokumentären "Tramadoltjejerna", en skakande miniserie om tonårstjejer i Västra Götaland.
LÄS MER:Kraftig ökning av barn som anmäls för brott
En del barn väljer bort att lära sig ett yrke med chans till stabilt jobb. Den snabba kriminella karriären vid sidan av samhället är mer frestande och de använder snarare sin skolgång till att hitta fler kunder på raster och fester. De som "lyckas" har fina märkeskläder och dyra bilar, vilket imponerar på andra.
Uddevalla kommun satsar nu på ett tvärteam (socialpedagog, familjebehandlare, specialpedagog m fl) som ska fånga upp unga som är i riskzonen. De riktigt unga går att påverka och få att inse att den smalare och längre vägen med skola och jobb kanske är att föredra i längden.
Men vad gör vi med de redan förhärdade 17-åringarna? Nu kommer min mejlkorg fyllas av mejl som förklarar att det är invandringens fel, men det svarar inte på denna fråga. Hur omvänder man en 17-åring som inte lockas alls av skola eller vanligt jobb? Kanske är det de ideella föreningarna som vårt hopp ska stå till. Idrott, musik, dans och annan kultur med starka förebilder, tydliga mål, glädje och samhörighet kan vara en väg ut och locka även en tappad själ tillbaka till ett mer normalt samhälle.
