Under semestertider har jag bland annat uppdraget att samla in material till spalten Så skrev Bohusläningen. Som bekant är det en tillbakablick tio år tillbaka i tiden, och det som slår mig är att samhällets frågeställningar från tiden inte nämnvärt skiljer sig från dagens. Dom är tämligen lika.
Då för tio år sedan skrev vi om sjöbodarna som såldes som bostäder, trots att detaljplanen inte tillät det. Kommunansvarigas svar från den tiden skiljer sig inte nämnvärt från i dag.
Ett annat återkommande diskussionsämne är NÄL och där handlar det om köer, patienter i korridoren, hög arbetsbelastning med stress som följd.
Jag läser också om olika föreningar och organisationers arbete kring vägarna i Bohuslän. Politiker lobbar för upprustning av vägarna och hoppas att regeringen ska släppa till pengar till just deras väg. Eller Bohusbanan som är ett återkommande inlägg i tidningens innehåll.
Lägg till alla event som arrangeras på scener och i parker, utställningar och visning av båtar och bilar och en sak kan konstateras: Bohuslän är sig likt.
Landskapet är ett semestertillhåll med allt vad det innebär. Ibland glöms det bort av bohusläningarna själva. Att bo och leva i semesterland och njuta av Bohuslän varje dag oavsett vi är lediga eller inte, är förstås en ynnest. Kustremsan med alla dess samhällen som ligger som ett pärlband, kan man lätt fördriva tiden en eftermiddag. Och som en kompis som bodde i Kalmar alltid sa när det var dags för sommarsemester; ”varför ska vi åka bort när vi bor i ett område dit folk åker för att njuta av sin semester”.
En och annan ger sig förstås trots detta iväg till annan ort, miljöombyte är viktigt och om inte annat är det ofta så att man uppskattar det man har hemma än mer när man har varit borta ett tag.
Samtidigt, och det är klassiskt, finns det platser som är väl kända för Sveriges turister, men där det finns människor boende i Bohuslän som aldrig har varit. Käringön är ett sånt exempel. Det kan bli en härlig överfart och så kan man förutom en fika på ön andas ett samhälle med välhållna hus och unika miljöer där det vara helt okej att korsa grannens tomt – i alla fall om man har ett boende på ön.
Koster är ett annat utflyktsmål som kan glömmas bort, såvida man inte känner någon som har ett hus där. Ön är alltid lika spännande att vandra runt på med tanke på den natur ön har att erbjuda.
Och vill man inte dra iväg så långt tänker jag nästan varje gång jag passerar – och det gör jag snart sagt varje dag – skalbankarna i Uddevalla som jag personligen tycker är en vacker plats. Utsikten är fantastisk från kanten av skalbankarna och att vandra runt där ger en så där lagom trötthetskänsla i benen.
