Per Ahlmark - Henrik Edin
Per Ahlmark - Henrik Edin

Man kan inte vara pragmatisk mot fascismen

Det är i söndrandet av samhället som fascismen vinner sin livsluft.

ANNONS

I Per Ahlmarks bok Vänstern och tyranniet finns ett läsvärt stycke där han frågar sig hur det är möjligt att så många belästa och intellektuella människor kunde ta ställning för förtrycket under 1900-talet. Han börjar med att berätta om Herbert von Karajan, världsberömd dirigent, som klev upp på podiet i nazistuniform. Sedan presenterar han en lång lista med namn på personer som på olika sätt lät sig förföras av fascismen, kända personer som blev medlöpare när de borde ha vetat bättre.

Det ligger nära till hands att tro att allt är ett misstag. Att de som tar ställning för förtrycket helt enkelt inte har alla fakta på bordet eller att de är lurade. Att allting skulle bli bättre med mer kunskap. Men så visar sig inte vara fallet. De som ansluter sig till den fascistiska ideologin gör det inte i brist på kunskap utan på grund av att de attraheras av dess huvudsakliga idé: att det är vi mot dem.

ANNONS

Vilka grupper som ställs mot varandra skiftar. Det kan vara afghaner mot svenskar, muslimer mot kristna eller homosexuella mot heterosexuella. Det är i söndrandet av samhället som fascismen vinner sin livsluft. Överallt är det den enskilda människan som hamnar i kläm eftersom hon förvägras möjligheten att själv bestämma vem hon är. Individualitet existerar inte i en sådan världsordning.

Det finns nyttiga idioter som möjliggör för fascismens företrädare att få makt och inflytande. De kan komma från en helt annan del av den politiska kartan. Utifrån egenintresse eller makthunger hävdar de att det är möjligt att vara pragmatisk, förhandla om sakfrågor och att ett litet steg i den ena riktningen inte kan göra så stor skada. Men en eftergift leder snart till en annan, och tillslut när tillräckligt många steg har tagits är världen oigenkännlig.

Konsekvenserna av det mötet kan vi fortfarande se i dag.

I en annan bok, Dagordningen av Éric Vuillard, beskrivs mötet när det tyska näringslivet förhandlade sitt stöd till Hitlers maktövertagande. Personer med makt och inflytande kompromissade i sakfrågor eftersom de var rädda för att förlora det de hade. Konsekvenserna av det mötet kan vi fortfarande se i dag. Utan det tyska näringslivets stöd hade Hitler knappast klarat av att mörda miljontals människor och lämna världen i ruiner.

ANNONS

Ett grundläggande problem är att de nyttiga idioterna föreställer sig att de förhandlar om sakfrågor när det i själva verket är värderingar de ger avkall på. De tror inte att det är möjligt för någon att anamma fascistisk ideologi, med allt det vi vet om historien, och därför tror de heller inte att de värderingsmässiga skillnaderna kan vara så stora som de faktiskt är. Att öppna för förhandlingar med fascismen är i bästa fall att vara en nyttig idiot, i värsta fall att göra sig själv till medlöpare.

Per Ahlmark dog för snart tre år sedan. Är det ett arv från honom som borde hållas levande i våra dagar så är det oförsonligheten med medlöparna som med alla fakta framför sig borde veta bättre.

ANNONS