Den mycket tragiska händelsen där 20-åringen med Downs syndrom blev skjuten av polisen får nu en rättslig prövning. Åklagaren har åtalat en av de inblandade poliserna för vållande till annans död och den andra polisen samt tjänstgörande befäl för tjänstefel.
Eric, som gillade att leka polis och som hade ett leksaksvapen hemma, smet ut i gryningen. En boende i området får syn på någon som har ett vapen i sin hand och larmar polis. Polisen å sin sida har tidigare fått larm om en aggressiv person i just det här området och åker med den kunskapen till platsen.
Men de möter ingen aggressiv person, de möter Eric. Eric, som älskar att leka polis, förstår inte situationen utan går emot polisen med leksakspistolen i handen. Enligt poliserna såg de en man komma emot dom med höjt vapen och enligt försvaret handlade dom i nödvärn. Chefsåklagaren å sin sida menar att när Eric vände ryggen mot polisen fanns inte längre något hot mot poliserna, trots det träffas han av två skott i ryggen, varav ett är dödande.
Händelsen har fått många att höja ögonbrynen. Och det är inte så konstigt. De tre poliserna som var på plats skjuter 25 skott mot en kille med Downs syndrom, varav två i ryggen. Polisen, som är den myndighet som ska skydda oss.
Samtidigt, för att överhuvud taget begripa hur det kan ske, behöver händelsen betraktas från andra håll. Poliserna till exempel, har åkt till platsen med information om att det kan vara den person som tidigare hotat att skjuta just poliser. Med sådan kunskap gäller det att vara på sin vakt och agera utan att man själv eller kollegerna hamnar i fara.
Nu är det domstolens sak att fatta beslut och granska tragiken utifrån lagens perspektiv. Hur hotfull var situationen, hade Eric vänt sig om när de dödande skotten föll, var det nödvärn eller inte.
Oavsett hur utslaget blir är det mycket viktigt att beslutet förklaras på ett begripligt sätt så att vi som inte har flera års juridikstudier också förstår hur rätten har resonerat när alla perspektiv har beaktats.
Men det är också viktigt att ta lärdom av det som inträffat. För om kritiken som kan höras från forskarhåll är sann, nämligen att svenska poliser inte tränar lika mycket på stressade situationer som man gör i såväl Finland och Kanada som i Island. Då är det dags för nämnda myndighet att träna mer stresstålighet och lära sig att reglera känslor och reaktioner när en pressad situation uppstår. För även om sannolikheten att just en sån här situation ska hända igen är liten, förväntar allmänheten att polisen kan hantera stress och känslor även när hotet hänger över dom.
Trevlig helg!
