Under en debatt om svensk och finsk skola sa en av deltagarna: ”Under en middag i Finland pratar vi om allt möjligt. Under en middag i Sverige pratar ni bara om skola”. Jag vet inte om det är sant, men skolan är faktiskt alltid flitigt debatterad.
Den senaste tiden har debatten handlat mycket om friskolor, men under snart 50 år (ja, faktiskt så länge) om ordningen i svensk skola. ”Svenska lärare har inget annat än sin auktoritet att lita till” sa en reporter om svensk skola i ett reportage från 70-talet, där en lärare i skägg, vida jeans och träskor argumenterar med några killar som sitter på ett bord. Tanken att avveckla auktoriteter efter andra världskriget hade goda intentioner, men gav nog på sikt en del skador för skolan.
Idag lider skolan brist på legitimerade lärare. Det kommer att saknas uppemot 187 00 heltidstjänster det närmaste decenniet. För Västra Götaland är siffran 31 000. Jag fruktar att det drabbar kommande generationer.
Att vara lärare är ett meningsfullt arbete som aldrig blir enformigt. Att få vara en del av barn och ungas vardag med möjlighet att påverka deras uppväxtvillkor är ansvarsfullt och viktigt. Och där varje dag en enastående viktig insats för Sveriges framtid. Det gäller inte minst arbetet för integration där skolan har en avgörande roll. I tungt socioekonomiskt utsatta områden ska de allra skickligaste lärarna arbeta.
Även om läraryrket är mycket positivt är det svårt att både rekrytera och behålla lärare. Läraryrket är ett hantverk som tar tid att behärska och därför är det så enastående viktigt att just behålla lärare.
Trots att antalet platser på lärarutbildningarna har utökats rejält, examineras inte många fler lärare än tidigare. Det finns två skäl till det: Det första är att hälften av avhopparna inte klarar själva utbildningen. Sänkta inträdeskrav leder till det. Det andra skälet är att resten avbryter utbildningen när de varit på sin första praktik och fått en inblick i vad det kan innebära att vara lärare. Verkligheten förskräcker. De hinner aldrig möta glädjen i läraryrket.
Förutom pensionsavgångar, återfinns också många utbildade och erfarna lärare idag i andra yrken än som lärare när många valt att byta yrke av olika skäl.
Det är framförallt den röriga arbetsmiljön som avskräcker. Ett ökat arbete mot bättre studiero för eleverna innebär samtidigt bättre arbetsro för lärarna. Den viktiga slutsatsen är att för att få fler att både vilja bli lärare och för att få fler att stanna i yrket, är det nödvändigt att jobba mera med yrkets förutsättningar! Lärarlönerna har uppmärksammats på senare år. Det är säkert en viktig komponent för att göra läraryrket mer attraktivt. Men idag är det sannolikt inte lönerna som lärare talar om mest, utan om just arbetsmiljön.
Arbetet med att kunna anställa fler lärarassistenter är viktigt och har påbörjats. De kan dock ej ersätta lärarna, när de har andra arbetsuppgifter än undervisning. Skolan och arbetet i klassrummet måste präglas studiero och av arbetsro. Det är centralt också för att kunna rekrytera nya lärare. Om vi inte lyckas med det kommer lärarbristen att få svåra effekter för arbetet i skolan och i förlängningen för hela vårt samhälle.
Idag angrips friskolorna från olika håll. Kritiken bortser från vikten av valfrihet för elever och föräldrar. Den bortser dessvärre också helt från en av friskornas främsta konkurrensfördelar: De erbjuder just arbetsro därför att de medvetet arbetar med att åstadkomma lugn och ro i klassrummet.
De tror på och upprättar lärarens auktoritet.
Artikelförfattaren är lärare och liberal debattör
