Väntad vinst blev förlust. Premiärminister Theresa May lovade stabilitet, men många väljare sökte i stället framtidstro.
Väntad vinst blev förlust. Premiärminister Theresa May lovade stabilitet, men många väljare sökte i stället framtidstro.

May gjorde samma misstag som Clinton

Kajsa Dovstad: Nu är frågan om May kan sitta kvar som partiledare för Tories.

ANNONS
|

När Theresa May ställde sig utanför sin dörr till den brittiska premiärministerbostaden på 10 Downing Street och utlyste nyval hade hon inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att hon skulle förlora majoriteten i parlamentet. Då, i april, hade konservativa Tories ett stort övertag på arbetarpartiet, Labour. Prognoserna pekade på egen majoritet med hela 100 ledamöters marginal.

Sedan dess har gapet minskat – markant. När rösterna var räknade på fredagsmorgonen stod det klart att Tories måste ta stöd för att fortsätta att regera. Britterna har fått ett så kallat “hängt parlament” – inget parti har egen majoritet.

Det var inte så här det skulle bli. Theresa May har gjort politisk karriär på att inte tycka särskilt mycket om någonting alls. Nu skulle hon vinna sitt första val som ledare för Tories genom att framstå som en stabil och tuff förhandlare, som tryggt kan lotsa britterna ur EU.

ANNONS

Hennes plan – att valet skulle handla om Brexit – gick om intet. Labours Jeremy Corbyn har rest land och rike runt med ett klassiskt vänsterbudskap. Högre skatter för rika ska ge bättre skola, vård och omsorg. Han har kopierat Bernie Sanders framgångsrecept från de amerikanska Demokraternas primärval: Klassisk vänsterinriktad omfördelningspolitik, kombinerad med framtidstro.

Framförallt det sistnämnda lockar väljare i västerländska länder. Såväl den kanadensiska premiärministern Justin Trudeaus som den franska presidenten Emmanuel Macrons valvinster kan förklaras av deras förmåga att förmedla hopp om en bättre framtid, och att politiken kan göra skillnad. Corbyns yviga personlighet och det faktum att han är för mycket 68-vänster för att gå hem helt i stugorna lär däremot ha begränsat Labours framgångar.

Labours traditionella väljarbas – arbetarklassen – har svårt för Corbyns invandrarvänliga budskap. Labours budskap har mest engagerat unga kosmopolitiska vänsterradikaler. Tony Blairs pragmatiska och förvaltande socialdemokrati är död.

Valresultatet i Storbritannien är ännu ett bevis på en internationell trend: Folk vill ledas av politiker med visioner. I dag vinns inga val på att vilja bevara status quo – May gjorde om Hillary Clintons misstag från det amerikanska presidentvalet i höstas. Kanske hade en mer entusiasmerande ledare, en sådan Margaret Thatcher en gång var, kunnat ge Tories den glöd de behöver.

ANNONS

När May utlyste nyvalet hyllades hon för sin strategiska kompetens.

Såväl högerpopulisterna i UKIP som Liberaldemokraterna och det skotska nationalistpartiet SNP var kraftigt försvagade. Ärkerivalerna i Labour var långt ifrån sina glansdagar. Att vara en duktig på spelteori ger dock inte automatiskt politisk framgång - något svenska politiker borde ta till sig.

Nu är frågan om May kan sitta kvar som partiledare för Tories. De som vill att Brexit-planen skrotas hoppas dock förgäves. Brexit kommer att hända. Frågan är om Theresa May får igenom sin förhandlingsplan. Löften om ett par trygga händer räcker inte längre för att vinna val.

ANNONS