Det lät som en repig skiva när riksdagen debatterade gängkriminalitet i veckan. Sverigedemokraternas Adam Marttinen påpekade att den främsta orsaken till kriminaliteten är migration och tog upp det i nästan alla sina repliker. Jonny Cato Hansson och Centerpartiet efterlyste lösningar för hela landet. Bottenskrapet stod Miljöpartiet för, i form av Annika Hirvonen Falk som jämförde Moderaterna med Donald Trump och Linda Westerlund Snecker (V) som påtalade att Ulf Kristersson minsann har vapen i ett skåp hemma hos sig. Hon levererade sedan det identitetspolitiska materialet genom att uppmärksamma det låga antalet kvinnor i debatten och ville sedan prata om värnskatten istället.
2019 är det lätt att säga att vi både behöver hårda tag mot gängen och tidiga sociala insatser – det verkar vara nästan alla partiers linje. Det är svårare att rent konkret förklara vad man menar med det. De mest intressanta förslagen som framfördes var Johan Forssells (M) om utökad lagstiftning för skydd av blåljuspersonal och Johan Pehrsons (L) om att reformera socialtjänsten. Det är framförallt det senare som borde uppta en större del av den rättspolitiska debatten.
Socialtjänstlagen har inte omarbetats ordentligt sedan 2001 och är central i brottsbekämpningen eftersom kriminella ungdomar under 15 år bara är föremål för socialtjänstens utredning. Lagen är relativt gammal och illa anpassad efter unga som dras in i kriminella gäng som är i behov av tidigare insatser. Detta gäller även annan lagstiftning i anslutning till socialtjänsten, till exempel LVU. LVU-omhändertagandena har dock lämnat mycket att önska – i mars publicerade Svenska Dagbladet exempelvis en granskning som visar att vissa kriminella ungdomar som har blivit tvångsomhändertagna placerats hemma, där de fortsatt sin brottslighet. Det visar på att dagens system samt dess tillämpning är i stort behov av att ses över.
Vidare är Moderaterna helt rätt ute när de efterfrågar fler poliser. Det är genom polisnärvaro som man förhindrar brott innan de begåtts. I Sverige är det tio gånger vanligare att unga män skjuts till döds än i Tyskland. I Berlin finns dubbelt så många poliser per capita som i Stockholm. Johan Forssell gör dock det moderata misstaget att lite svepande slänga sig med en mängd olika förslag utan att fördjupa sig i några få, som syftar till att lösa de verkligt akuta problemen. Idag är det de minderåriga som dras in i tung kriminalitet utan tillräcklig möjlighet till hjälp. Det är tråkigt att Sveriges riksdag inte tar det på större allvar än att man tillbringar tid i en riksdagsdebatt åt Ulf Kristerssons jaktintresse.
