Skarpa frågor, kritik och satir är något man ska kunna ta om man är i toppolitiken.
Skarpa frågor, kritik och satir är något man ska kunna ta om man är i toppolitiken. Bild: Jessica Gow/TT

Politikerhatet urholkar den lokala demokratin

Politiker ska stå ut med mycket. Skarpa frågor, kritik och satir är något man ska kunna ta om man är i toppolitiken. Folkvalda på kommunnivå får också räkna med hårda ord i debatterna i fullmäktige. Men det finns en tydlig gräns mellan hård kritik och kränkningar. Grova förolämpningar, hot om våld och fysiska attacker är aldrig acceptabelt. Det skriver de flesta under på. Ändå ökar utsattheten bland politiker.

ANNONS

Dagens Samhälle och Demoskop har skickat ut en enkät till Sveriges kommunfullmäktigeledamöter. En tredjedel av de svarande uppger att de fått utstå hot eller hat på politiska möten, på nätet, i hemmet eller på allmän plats. Värst drabbade är Sverigedemokraternas förtroendevalda, där 47 procent uppger att de utsatts, följt av Miljöpartiet där 38 procent svarar samma sak. Utvecklingen går tydligt i fel riktning. Mellan 2012 och 2016 ökade andelen politiker som utsatts för hot och våld, från en femtedel till en fjärdedel, enligt Brå.

Visst är det en milsvid skillnad mellan att få höra otrevliga kommentarer och att bli utsatt för dödshot. Den vanligaste kränkningen är grova förolämpningar, som 27 procent utsatts för. En procent av kommunpolitikerna har blivit utsatta för våld, och sex procent för hot om våld. De två senare är olagliga handlingar som alltid ska polisanmälas. Men trots att taskiga kommentarer om utseende, intellektuell förmåga och liknande i de flesta fall inte är brottsligt, är sådant beteende i längden skadligt för lokaldemokratin.

ANNONS

Meeri Wasberg (S), kommunstyrelsens ordförande i Haninge, uttrycker det väl i Dagens Samhälle. Hon citerar en vän som menar att politiker förväntas vara “pansargäss” där allt bara “rinner av”. “Men om förtroendevalda tvingas bli pansargäss kan man fråga sig vilka som vill vara förtroendevalda i morgon, och om de kommer att vara de som vi vill ha”, säger hon. Det är en rimlig fråga. Proffspolitiker på riksnivå är, och måste vara, rustade för elaka kommentarer från diverse nättroll. Men den svenska demokratin är helt beroende av att vanliga människor känner sig manade att ställa upp i kommunala val och ägna sin fritid åt att fatta lokala beslut. Om man ska behöva utstå kränkningar för att man engagerar sig i vatten- och avloppsnämnden kommer till slut ingen vilja sitta där. Och då faller hela den demokratiska infrastrukturen.

Samhällsdebatten i Sverige är polariserad. Under den gångna valrörelsen har personliga påhopp varit lika vanliga som invändningar i sak. Att detta piskar upp stämningen och förvandlar politiska meningsmotståndare till dödsfiender är inte förvånande. Alla som deltar i den politiska debatten måste skärpa sig och bete sig som folk.

Karin Pihl
Karin Pihl
ANNONS