En demonstration till stöd för Black Lives Matter upplöstes i Göteborg i helgen.
En demonstration till stöd för Black Lives Matter upplöstes i Göteborg i helgen.

Rasismen besegras inte med sekterism

Sverige är ett av världens mest toleranta och minst rasistiska länder.

ANNONS
|

Mordet på George Floyd i Minneapolis är avskyvärt. De efterföljande protesterna och fördömanden av polisbrutalitet och diskriminering mot afroamerikaner – rester av USA:s mörkaste och mest skamfyllda historia – är djupt förståeliga. Det är ovärdigt varje samhälle som kallar sig demokrati att människor behandlas olika beroende på vilken hudfärg de har.

Att röster har höjts mot detta även på vår sida Atlanten är inget konstigt. Vi lever i en globaliserad värld, nyheter sprider sig fort och människor känner sig berörda och upprörda även om de råkar befinna sig på andra sidan världen. Vad som däremot är problematiskt är att det för en del inte räcker med att ge sitt stöd till den kamp som förs för att förändra situationen i USA, utan känner ett behov av att direktimportera en amerikansk konflikt och placera den på svenska gator och torg. Trots att Sverige är ett helt annat land, med en annan historia, annan syn på människors ursprung och en helt annan poliskår.

ANNONS

Så har vi de senaste dagarna sett demonstrationer i flera svenska städer där tusentals människor går med skyltar där det står ACAB (all cops are bastards) och ”blue lives don’t matter” (ungefär polisers liv spelar ingen roll). De kastar flaskor och gatstenar mot ordningsmakten och skanderar slagord från organisationen BLM, Black lives matter.

Samtidigt som viljan att ta ställning mot rasism är något positivt, är det bekymmersamt att historielösheten tycks så utbredd. Dessa människor verkar inte heller förstå att skillnaden mellan den svenska poliskåren och amerikanska är oändlig. Alltifrån utbildning till arbetsvillkor, kultur och kärnvärden är annorlunda.

Sverige har heller ingen historia av att människor delas upp utifrån ”ras” och ges olika rättigheter. Tvärtom är Sverige ett av världens mest toleranta och minst rasistiska länder. En studie från World Values Survey 2013 visar till exempel att svenskarna utav 80 olika nationaliteter hade minst emot att ha grannar med annan etnicitet. En undersökning från Eurobarometer visar också att svenskar i allmänhet inte har några som helst problem med att deras barn träffar en partner med annan hudfärg.

Det betyder inte att diskriminering inte finns här. Självklart ska vi inte blunda för att den som har ett annorlunda namn eller inte ser ut som pojken på Kalles kaviar-tuben kan bemötas med misstänksamhet och utsättas för negativ särbehandling. Detta måste uppmärksammas och motarbetas. Men i Sverige har det alltid gjorts genom att vi lyfter fram det som förenar. Vi är alla individer med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning eller religiös tillhörighet.

ANNONS

Att som demonstranterna och påhejarna av BLM-rörelsen agera utifrån en amerikansk kontext, där människor definieras endast utifrån hudfärg och man eldar under misstänksamheten mot myndigheter och rättsstat, gör mer skada än nytta i Sverige. Det kastar oss bakåt istället för framåt. Främlingsfientlighet förintas inte av polarisering och sekterism. Den enda vägen mot ett bättre samhälle för alla är att stadigt stå upp för att alla liv – svarta, vita, blå och andra färger – är precis lika viktiga.

ANNONS