Utredaren Maria Hemström Hemmingsson och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) håller en pressträff med anledning av överlämnandet av utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster.
Utredaren Maria Hemström Hemmingsson och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) håller en pressträff med anledning av överlämnandet av utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster.

Så behöver a-kassan reformeras

Nya förslagen är bra - men det krävs mer

ANNONS

Arbetslöshetsförsäkringen ska fungera i decennier framöver, vara enkel att förstå och fler ska ansluta sig. Det sa den särskilda utredaren Maria Hemmingsson om det nya regelverket för arbetslöshetsersättning på regeringens pressträff på tisdagen (16/6). Ambitionen är hög men det krävs mer.

De nya förslagen ska göra det lättare för folk med kortare anställningar eller frilansarbetare – eller så kallade kombinatörer, som gör både och – att få tillgång till a-kassan. Genom att ge ersättning baserat på inkomstuppgifter, istället för arbetad tid, blir det enklare för arbetstagare att på förhand se vad de kommer att få för ersättning. Arbets- eller uppdragsgivare slipper fixa intyg och administratörer sparar in tid genom att slippa verifiera varje arbetsgivare. Det minskar handläggningstiden.

ANNONS

Idag behöver man ha varit med i a-kassan i 12 månader för att få tillgång till den inkomstbaserade ersättningen. Utredningen föreslår istället att man ska få ersättning från dagen man blir medlem. Det ska dock börja på en lägre nivå – endast 50 procent av lönen ska ersättas om man varit med i mindre än sex månader, för att sedan trappas upp successivt ju längre man varit medlem.

Dessa förändringar är i grunden bra. De ger tydliga incitament till dem som inte har fasta anställningar att gå med i a-kassan, vilket var ett av målen med utredningen. Att ersättningen sedan trappas ner ju längre man har varit arbetslös är också rätt tänkt, men tyvärr rätt tandlöst då nedtrappningen är mycket flack. En mer radikal nedtrappning skulle öka trovärdigheten av arbetslöshetsförsäkringen som just omställningsförsäkring.

Det är något som gång på gång upprepas under presskonferensen: det handlar om en försäkring, inte om ett bidrag. Men hur väl stämmer det överens med verkligheten? Det som saluförs som försäkring bör rimligtvis skydda majoriteten av svenskarna från inkomstbortfall. Och visst, den som varit medlem i minst 12 månader kan få upp till 80 procent av sin lön i ersättning – men bara upp till taket på 25 000 kronor. Detta trots att medellönen i Sverige är 35 300 kronor (SCB 2019). För majoriteten av svenskar innebär alltså arbetslöshet ett inkomstbortfall på flera tusen kronor i månaden, vilket inte direkt gör det lätt att ställa om.

ANNONS

Vad händer då? Man vänder sig till andra alternativ, många till facket som ofta lockar med generösa inkomstförsäkringar. Fackens makt ökar på så vis utan att det nödvändigtvis reflekterar ett starkare stöd eller en medlemsbas som stödjer deras opinionsbildning. Många är dessutom omedvetna om att försäkringen i praktiken inte försäkrar dem. Det undergräver förtroendet för det svenska trygghetssystemet.

Därför räcker det inte att följa utredningens direktiv. Man bör även se över möjligheten att göra a-kassan obligatorisk, höja inkomsttaken och göra avtrappningen betydligt brantare. Det skulle vara mer i linje med det som den ursprungliga punkten i januariöverenskommelsen eftersträvar: en arbetsmarknad som både kan erbjuda flexibilitet och möjlighet till omställning.

ANNONS