Slöseriet med skattepengar är provocerande

Värmen sänks på äldreboendet i Motala, och man slutar servera varm kvällsmat. Aftonbladets rapportering häromveckan (24/9) fick stor uppmärksamhet. “De äldre kan ha filtar”, sa kommunalrådet Kåre Friberg (M) på Marie Antoinetteskt vis.

Sedan dess har kommunen delvis backat från beslutet. Temperaturen på äldreboendena sänks till 22 grader, istället för 20 som det var tänkt. Men någon varm kvällsmat tycks det inte bli för Motalas äldre.

Det hade kanske varit möjligt att acceptera om det enbart varit fråga om en usel kommunal ekonomi. Många kommuner runt om i landet kämpar med en svår demografisk utveckling, där allt färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler.

Detta tycks dock inte vara fallet i Motala. Som slöseriombudsmannen Johan Gustafsson skriver i Dagens samhälle (25/9) har kommunen haft råd att sponsra den lokala speedway-klubben med åtskilliga miljoner, och sålt strandnära mark till underpris för att möjliggöra etableringen av ett vattenland. Enligt bedömningar kan kommunen i praktiken ha skänkt bort så mycket som 135 miljoner kronor.

Det är provocerande. Men det är inte det enda försöket att “sätta kommunen på kartan”. Flådiga äventyrsbad, resecentrum och konserthus byggs lite varstans och ofta med glädjekalkyler om vad de kommer att inbringa i ekonomiska termer. I Tierp har kommunen köpt en crosshall för 20 miljoner, i ett försök att bli “ett nav för motorsport”. I Bräcke spenderades 70 miljoner på en skidtunnel – samtidigt som man sparar in på skola och äldreomsorg.

Slöseriet handlar inte alltid om spektakulära jätteprojekt, utan lika ofta om löpande verksamhet. I Malmö finns kommunala e-sport- och skateboardsamordnare, trots att kommunen tar emot flera miljarder från det kommunala utjämningssystemet. Att många kommuner anställer otaliga kommunikatörer – Göteborg har cirka 230 och Uppsala nästan 100 – kan och bör ifrågasättas. När UNT:s chefredaktör Sakine Madon gjorde just detta svarade kommunikationsdirektören bland annat att det är viktigt att “skapa en attraktiv bild av Uppsala”. Okej, men är det viktigare än personaltätheten på äldreboenden eller grundskolor, än vägar och vattenledningar, än arbetsmiljön på socialtjänsten?

I vissa fall består slöserierna av små summor i relation till den kommunala budgeten. Det påverkar inte principfrågan. Varje krona som slösas hade kunnat göra större nytta någon annanstans – inte minst i plånboken hos de som betalar några av världens högsta skatter.

Liberala Nyhetsbyrån

Joakim Broman

joakim.broman@lnb.se