Arbetskraftsinvandringen innebär stora statsfinansiella vinster för Sverige. Trots det fortsätter vi att kompetensutvisa attraktiva talanger. I stället borde vi välkomna individer som är eftertraktade av svenska företag och vill bidra till samhället.
Rameez Hussain är det senaste kända fallet. Sedan 2016 har han arbetat som senior apputvecklare på IT-företaget Dynamo och tjänar runt 50 000 kronor i månaden. Men nu har Migrationsverket beslutat att utvisa honom. Den bakomliggande motiveringen är att Rameez Hussains förra arbetsgivare tecknade fel försäkringspaket.
När liknande problem uppdagats har berörda arbetsgivare nästan alltid velat göra rätt för sig i efterhand. Men då är det för sent, enligt Migrationsverket. Trots vägledande domar som poängterat vikten av att göra en helhetsbedömning i likartade fall som rör relativt försumbara misstag.
Problemen med kompetensutvisningar har varit kända sedan förra mandatperioden. Men regeringen har varit ovilliga att prioritera ett åtgärdande av bristerna. Det har lett till krossade framtidsplaner för många företag, men i synnerhet för de enskilda personer som hamnat i kläm.
Nu är en lösning på väg att införas, men det har dröjt på tok för länge. Trots att regeringen har konstaterat att Sverige ska stärka sin roll som kunskapsnation, har ovissheten lett till att det har blivit svårare för svenska företag att attrahera eftertraktade talanger.
Vi går dessutom miste om stora ekonomiska värden när högkvalificerade ratar Sverige till förmån för Tyskland, USA eller andra länder där de inte riskerar att kompetensutvisas efter en fullgod etablering. Enligt en rapport från arbetsgivarorganisationen Almega genererar arbetskraftsinvandringen ett statsfinansiellt överskott på 1,7 miljarder kronor. När arbetskraftsinvandrare kommer till Sverige för att arbeta handlar det inte om ett nollsummespel. I fler än 90 procent av de vanligaste yrken som beviljas arbetstillstånd föreligger antingen en brist på arbetskraft eller så leder det till fler arbetstillfällen genom att företagen växer och fortsätter anställa.
Riksdagsmajoriteten för generös arbetskraftsinvandring har dessutom skiftat. I förra månaden meddelade Moderaterna att de vill ”värna” arbetskraftsinvandringen genom att höja lönekravet till 31.700 kronor. Det vore förödande för svensk arbetsmarknad. I stället borde Moderaterna justera sin politik efter principiella värden. Utgångspunkten borde vara att den internationella öppenheten har tjänat Sverige väl och således bör självförsörjning – och inte något så godtyckligt som medianlönen – vara utgångspunkten för arbetskraftsinvandrare som vill komma hit och bidra.
Trots att Rameez Hussain tjänar omkring 50 000 kronor i månaden, hade han inte fått möjligheten att stanna kvar och göra rätt för sig efter examen om Moderaternas linje var rådande lagstiftning. Det är nämligen få nyutexaminerade som har en ingångslön som motsvarar medianlönen.
När den internationella konkurrensen om globala talanger blir allt tuffare, är lösningen knappast att återgå till ett mer slutet och inåtblickande Sverige. I stället borde vi snabbt sätta stopp för de orättvisa kompetensutvisningarna och välkomna varje individ som kan stå på egna ben och vill bidra till samhället.
