Det är Skatterna, dumbommar. Allianspartiernas skattedebatt behöver föras på två fronter: Pedagogiskt och politiskt.
Det är Skatterna, dumbommar. Allianspartiernas skattedebatt behöver föras på två fronter: Pedagogiskt och politiskt.

Vem försvarar att man ska ha hälften kvar?

Det finns ett stort bekymmer med skattepolitik. Många väljare ser inte offentliga resurser som sina egna pengar.

ANNONS
|

Alliansens ungdomsförbund och Skattebetalarnas förening gör gemensam sak i en ny debattartikel. MUF, CUF, LUF och KDU menar att moderpartierna behöver prioritera skattelättnader. Och de har rätt i att skatterna blivit så höga att det går bra för Sverige trots den ekonomiska politiken, inte på grund av den (SvD 25/3).

Lägger man ihop kommunalskattesatsen, den statliga inkomstskatten, värnskatten, punktskatter och jobbskatteavdragets avtrappning ger det en marginalskatt, skatten på den sist intjänade kronan, på 75 procent.

Den historiskt höga kommunalskatten, 32,12 kronor i genomsnitt, drabbar framförallt vanliga löntagare i mindre kommuner. Den statliga inkomstskatten och värnskatten slår i sin tur mot storstäderna, där många högutbildade endast får behålla en fjärdedel av löneförhöjningen vid karriärkliv. Här finns goda möjligheter för allianspartierna att hitta en berättelse som knyter samman olika delar av Sverige, och visar att skatten måste sänkas av olika skäl på olika platser.

ANNONS

Problemet är att många väljare inte ens vet hur höga skatterna verkligen är. Därför måste alliansens skattedebatt föras på två fronter: Pedagogiskt och politiskt. Pedagogiskt bör skattetrycket lyftas fram, genom att exempelvis tydliggöra arbetsgivaravgiften som en del av inkomstskatten. Politiskt måste borgerligheten försvara principen hälften kvar som en moralisk fråga.

När väljarna tillfrågas om vilken som är den viktigaste frågan kommer sjukvård och skola i topp. Skattenivåerna brukar inte ens ha ett eget svarsalternativ. Och det gynnar så klart vänsterregeringar som Löfvens. När alliansregeringen tillträdde 2006 var det totala skattetrycket 46 procent av BNP. Skatterna sjönk kontinuerligt för att stanna på 42,6 vid valförlusten 2014. Därefter har kurvan vänt åt fel håll och uppgår redan till 43,9 procent av BNP.

Men välfärdens kvalitet har knappast förbättrats. Landstingsvården blir allt mer kostnadsdrivande i jämförelse med andra EU-länder. Samtidigt är kommunernas akuta kostnadskris mycket större än bara migrationsfrågan. I det politiska skyltfönstret Stockholm beslutade den röd-grön-rosa-majoriteten nyligen att erbjuda äldre barn till föräldralediga 40 timmar i förskolan. Dagisgrupperna växer och pedagoger bränner ut sig, medan föräldralediga får tid över att gå på barnvagnsyoga.

Kommun- och landstingspolitiker som lägger extra bördor på redan pressade organisationer får offentliga utgifter att skena. Ändå fortsätter finansminister Magdalena Andersson (S) att använda favorituttryck som att politiken ”finansierar skattesänkningar”. Regeringen verkar utgå från att alla skattepengar tillhör det offentliga och inte personerna som går till jobbet varje morgon.

ANNONS

ANNONS