Kanske borde jag skrivit en mer politisk krönika om oron man kan känna för världen just nu. Trump, Putin, Brexit…
Men istället ska det förstås handla om midsommarafton, denna underbara inrättning. Sveriges egentliga nationaldag: Sill, nypotatis, nubbe, jordgubbe. Naturen skönare än någonsin, om än blötare än vi vill. Och så en förhoppningsvis stor kulturell mångfald i dansen kring stången. Stolt nationalkänsla och sunt världsmedborgarskap, hand i hand.
Jag har alltid tyckt att midsommarafton står för livets bästa smaker, fysiskt och mera andligt. Jo, man kan känna sig ensam och övergiven. Och jo, det kan bli fylla och slagsmål
Men ändå, midsommar i Sverige är en makalöst fest att slå vakt om, med rum för både tradition och förnyelse. Och chans till förnyat fokus. Tre saker:
Livet är ett under
Vetenskapen lär oss alltmer om universum, livet, oss själva. Bra. Men ju mer vi vet desto mer inser vi att vi inte begriper. Det finns utrymme för vördnad och förundran. Håll upp en gräsvippa mot ljuset och se hur vackert byggd den är. Sniffa på gulmåran i dikesrenen, lyssna på trasten!
Alla är de äldre än vi på planeten Jorden. Men alla är vi byggda av samma slags atomer, stjärnstoft från solar som inte längre finns. Svindelkänsla?
Livet är mer än pengar
Ekonomi är viktigt. Men problemet är att alltför många numera ser pengar som ett mål i sig, inte som medel för solidaritet och gemenskap. Ensidig materialism, egoism och girighet har blivit ett gift i samhällsgemenskapen. Här står midsommarafton med sin ”värdegrund” som en motrörelse. En protest mot denna infantila tro på yttre status och rikedom.
Livet är gemenskap
Midsommarafton, när den fungerar som bäst, är inkluderande, en gemenskap där alla får vara med. En kväll när vi kan komma varandra närmare, bjuda in nyanlända, riva skranken mellan unga och äldre. En afton där musik, dans, god mat och kanske rentav en dos sommarpoesi kan hjälpa oss att tolka vår livskänsla, vad vi tror och hoppas och vill göra med våra dagar här på jorden. Lät det lite för högtidligt? Men varför inte? Livet är ju i grunden en allvarsam lek. Och vårt Jag blir alltid till i mötet med ett Du.
Glad och meningsfull midsommar!
Stefan Edman