STOCKHOLM 20190113 Med siffrorna 62-30 sade Liberalernas partiråd ja till överenskommelsen med S, MP och C och att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister. Partiledare Jan Björklund och Mats Persson under Liberalernas partiråd som samlats på Clarion Hotel Sign i Stockholm för att fatta beslut i regeringsfrågan.
Foto: Claudio Bresciani / TT / kod 10090
STOCKHOLM 20190113 Med siffrorna 62-30 sade Liberalernas partiråd ja till överenskommelsen med S, MP och C och att släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister. Partiledare Jan Björklund och Mats Persson under Liberalernas partiråd som samlats på Clarion Hotel Sign i Stockholm för att fatta beslut i regeringsfrågan. Foto: Claudio Bresciani / TT / kod 10090 Bild: Claudio Bresciani/TT

Äntligen bryts lojalitetens bojor

L och C ska inte behöva fråga M och KD vad som är rätt

ANNONS
|

Centerpartiets och Liberalernas agerande i Sveriges riksdag är ett lysande exempel på när lojalitet byts ut mot eget bestämmande utefter egna åsikter. För ett år sedan skrev jag en insändare under rubriken; ”Låt 2018 bli organisationsförändringens år”. Där hävdade jag att en grundförutsättning för positiva organisationsförändringar, är just befriandet från lojalitet. Lojalitet har en tydlig funktion när det gäller att hålla samman kriminella sammanslutningar, men bör enligt mig undvikas när man bygger ett demokratiskt, liberalt samhälle.

I efterdebatten på Centerns och Liberalernas val att ingå regeringssamarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har ord som svikare, förrädare mm används av framstående politiker inom både Moderaterna och Kristdemokraterna. Men C och L bröt ju inte upp Allianssamarbetet för att man inte delade M:s och Kd:s sakpolitiska syn på hus Sverige ska byggas. Anledningen var att inte M och Kd delar C:s och L:s ståndpunkt att Sverigedemokraterna utgör ett potentiellt hot mot demokratin och i slutändan själva liberalismen, den liberalism som alla i Alliansen anser sig vilja försvara.

ANNONS

I rimlighetens namn borde väl C och L ha rätten att själva bedöma, hur de på bästa sätt ska kunna agera för att säkra demokratin och liberalismen. Eller måste de fråga vad M och KD tycker är rätt?

Jag tycker att allianspartierna står för mycket bra tankar i svensk politik, liksom jag tycker att partierna till vänster om alliansen även står för många goda tankar och idéer. Jag har till och med i olika insändare berömt Sverigedemokraterna för att de varit drivande med att föra in frågan om baksidor med en naiv invandrings- och integrationspolitik.

Däremot delar jag C:s och L:s syn på att SD vilar på en osäker demokratisk grund, främst med tanke på partiets nazistiska, demokratifientliga ursprung. Därför bör alla de i riksdagen 82,48% representativa som inte röstats fram av SD-anhängare, ha friheten att föreslå och välja, en regering som inte är beroende av SD:s 17,52%. Detta dessutom, utan att behöva bli kallade för förrädare.

Vänner ska inte vara lojala mot varandra, de ska vara ärliga.

Pål Magnusson

Uddevalla

ANNONS