När man ser tankegångarna om framtiden ser man samtidigt att fiskeri- och besöksnäringens historia väger tungt i debatten.
Men var finns fiskebåtarna som svärmade i skärgården och de kustnära havsområdena? Var finns skutorna som forslade konserver och silltunnor till norra Europa? Var finns badgästerna som fyllde pensionat, övervåningar på fiskarstugorna och därmed hushållskassorna hos befolkningen? De är borta! Bortblåsta – inte av en envis västanvind utan av regleringar och samhällsförändringar.
Nu värderas åter den historiska kunskapen om fisket upp, speciellt traditionerna inom beredning och paketering. Så även vår unika miljö för besökare, de mjukt slipade berghällarna, tillgången till välsmakande skaldjur och ett njutbart badliv i salta böljor. Inte minst uppskattas även allemansrätten som bland annat lockar båtägare att titta förbi under några hektiska sommarmånader.
LÄS MER:Laxbolaget kämpar med ekonomin – egna kapitalet förlorat
Fiskeri- och besöksnäringarna ses ofta som utvecklingsbara ekonomier, men är det verkligen framtiden? Är etablering av storskaliga industriprojekt det som ska bära kommande generationer? Stenhuggeriet förstörde enorma arealer av känslig natur samtidigt som de räddade två generationers överlevnad. Såren i bergen kommer dock bestå för alltid. Är det okej att åter borra spränghål i graniten och skjuta enorma ytor ovärderlig natur till makadam och fyllnadsmassor?
Är det rätt melodi att locka tremånadersmänniskor flytta in i våra föräldrars eller farmor och farfars stugor? Människor i övre medelåldern som i sin nära framtid ser en skön pensionärstillvaro vid havet. Våra kommuner kan inte överleva om alla ska sitta i gungstolarna, rulla tummarna och lyssna på vågbrus eller fågelkvitter, så enkelt är det.
Mycket sällan ser man innovativa förslag där ny kommunikationsteknik kommer till användning. En miljöanpassad samhällsutveckling som bygger på digitala tjänster i stället för på dynamitgubbar, motorsågar, industrikomplex och kraftigt ökande vägtransporter.
Börja från grunden med att ge ungdomar chansen att utbildas i den egna kommunen. Stötta idrotts- och föreningslivet, bygg upp ungdomsgårdar igen, ge de unga en framtidstro värd namnet. Bygg billiga boenden, börja på ställen där marken redan är skadad. Decentralisera delar av sjukhuskolosserna och skapa i stället en närsjukvård värd namnet. Inför närpoliser som får närkontakt med invånarna och därmed skapar ett tryggare samhälle.
LÄS MER:Sotenäs har utsatts för klassiskt fall av sol-och-vårare
Stötta små- och familjeföretag som kan utveckla nära och gröna tjänster inom olika samhällssektorer. Öppna upp för större företag genom användning av digitala motorvägar, ny kommunikationsteknik, där vi även kan erbjuda mjuka samhällstjänster och allt med en minimal miljöpåverkan.
I dag är ett gyllene tillfälle för alla kommuner i Bohuslän, där vi egentligen redan har allt för att lyckas. En världsunik närmiljö att bo och etablera sig i, en inbyggd envishet och ett jävlar anamma bland befolkningen som på få andra ställen. Vi måste bara kanalisera vår energi mot rätt mål. Att lägga alla ägg i ett enda gigantiskt industriprojekt som ska rädda halva Bohuslän ser många som en väldigt stor chansning. Frågan är om den risken är värd att ta. Det kommer kanske ske på bekostnad av ett antal mindre företags chanser till etableringsstöd. Statskassan är som vi alla vet begränsad.
Om vi i stället skalar ner vår historia och i stället skalar upp viljan att nyttja ungdomlig entusiasm och kunskap tillsammans med framtidens tekniker, då kanske vi kan lära oss något om hur vi skapar ett utvecklingsfrämjande samhälle de kommande 40 åren!
Lasse Törnkvist
LÄS MER:Hemarbete en bättre möjlighet för Sotenäs än storindustri