Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Ensamt. Det blir svårt för ensamkommande från Afghanistan att bilda familj, tror debattören.

Är det realistiskt att utvisa 80000?

Debatt: Finns det en långsiktig tanke med asylpolitiken?

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jag vill spinna vidare på tråden, som Pär Arkbro kastade ut när han för en tid sedan skrev om sin förtvivlan över nya regler gällande uppehållstillstånd för flyktingar.

Hela förra hösten blev vi vittnen på ogenomtänkta uttalanden och hjälplösa förslag av våra politiker (och jag menar: alla!) för att komma till bukt med flyktingvandringen. I början tyckte jag det var lite lustigt, men medan hösten gick blev jag alltmer förtvivlad. Det skrämmande var att man hade intrycket att politikerna talade just så som de personligen tänkte sig lösningen på problemet, som om de var liksom medelsvensson. Ja, kära någon: visst finns det migrationsforskare och migrationsvetare i Sverige som kan sitt område, som kan ställa upp som rådgivare och säga ”detta har funkat i andra länder, detta tror vi inte riktigt på”.

Ta de nya reglerna om familjeåterförening och begränsat uppehållstillstånd: visst är tanken bakom att ensamkommande ungdomar inte ska fungera som ”ankarpersoner” för att få till respektive familjens flytt till Sverige. Bra tänkt. Samtidigt vet migrationsforskningen att det är betydligt lättare att integrera familjer än individer! Vad vill vi? Att bevilja uppehållstillstånd för ett år och ett år: hur mycket motivation att lära sig språket och viljan att integrera sig skapar detta? Migrationsforskningen säger att emigranter är ytterst motiverade under det första året. Om det inte händer någonting då växer ointresset och apatin. Vi vet att Sverige är sämst i Västeuropa, när det tar 7-9 år i genomsnitt (!) för emigranter att komma in i arbetsmarknaden.

Politikerna utgår från ett begränsat skyddsbehov. Nåväl, när Chile blev en demokrati efter militärjuntans slut återvände många chilenare, likaväl när Balkankriget i förra Jugoslavien tog slut. Många, men inte alla. Ser det ut som om förhållandena i Syrien eller Afghanistan blir demokratiska inom fem år med drägliga livsvillkor?

Så pratas det om utvisning av de som fick avslag på sina asylansökningar. Är det realistiskt? Inrikesministern säger att upp emot 80 000 kan bli avvisade de närmaste åren. 2015 har polisen i praktiken lyckats utvisa 3 000 människor (av 21 000 verkställighetsärenden). Hur realistiskt är det att utvisa alla som får avslag? I västeuropeiska tidningar gick notisen runt att tusentals ensamkommande ungdomar har försvunnit i Sverige. Nu ska dagsersättningen från Migrationsverket och andra bidrag tas bort för avvisade flyktingar. Vill vi ha illegala i Sverige såsom mexikaner i USA eller emigranter från Maghreb i Spanien?

Sverige har släppt in omkring 40 000 ensamkommande barn och ungdomar de sista tre åren, nästan uteslutande manliga, de flesta från Afghanistan, i nuläget 15-17 år. Jag vågar påstå att de flesta av dessa inte kommer att hitta en svensk tjej. Om sju år får vi demografiska och sociala problem när 30 000 unga invandrarkillar bor ihop utan perspektiv att kunna grunda en familj i sitt nya hemland.

Var allt detta i politikernas åtanke när gränserna var vidöppna förra hösten?

En god man som ställer upp för dessa ungdomar