Vem kunde ana vidden av vad ett litet virus kan ställa till med? skriver Kerstin Olvén.
Vem kunde ana vidden av vad ett litet virus kan ställa till med? skriver Kerstin Olvén. Bild: Stefan Hörberg/Rithuset AB

Året då ingenting blev som vi hade tänkt oss

Här följer en betraktelse över ett år av coronapandemi.

ANNONS

I Kina säljs levande apor och fladdermöss på matmarknader. Sedan släpas virussjuka människor mot sin vilja till sjukhusen och så sprutas gatorna med desinfektionsmedel.

I USA är presidenten sjuk i vad han kallar "Kinavirus" och vinkar glatt från bilen. Konstigt, för han tar ju både malariamedicin och andas handsprit, och var det kanske han som tipsade att basta bort viruset?

I Norge rasar norrmännen, de kan inte åka till sina hytter på fjället och dessutom de kan inte handla i Sverige. Tio dagars karantän gäller om du varit i det pestsmittade Sverige och minst 20 000 kronor i böter om du går utanför ditt hus utan kvitto på medicin från apoteket.

ANNONS

LÄS MER:Året med coronapandemin i bilder

I Ryssland är ekonomin inget problem – Putin förbjuder konkurser.

I Sverige får vi lära oss ett alldeles nytt namn, Anders Tegnell, och vem visste vad Folkhälsomyndigheten sysslade med före pandemin? Reportrarna kan efter mycket träning redan fram i april uttala ordet statsepidemiolog utan att snubbla på en enda bokstav. Värre blir det nog med antikroppen bamlanivimab. Varje dag rapporterar Tegnell med kurvor och diagram med samma lugn hur viruset går fram som en krigshär över jorden, sprider sig ohämmat och hotar hela världens befolkning. Andakten minskas sedan till två gånger i veckan. Han hängs, hyllas, hotas, citeras och självaste Mats Knutsson får se sig omkörd vad beträffar egen tid i tv-rutan.

”Efter presentationen går det som vanligt att ställa frågor till hela gruppen”. Alla har frågor, mer eller mindre omöjliga. ”Varför ska inte vi ha munskydd när alla andra har?" "Varför lyckas Norge bättre?" "När får vi krama barnbarnen?" "När kommer vaccinet?” Frågor och påhopp, men när Nicklas Svensson från Expressen vräker sig in i videorutan, då stänger jag helst av.

LÄS MER:Oro, psykisk press och en kraftig andra våg – så blev coronaåret i Uddevalla

Kanske hjälper det att gömma sig i sommarstugan, bara inte för många gör det. På Vindöbron lagom till påsk sätter någon upp en skylt: ”Åk hem badjävlar” och Orusts starka kvinna deklarerar att det är ingen mänsklig rättighet att besöka sin sommarstuga.

ANNONS

Äntligen får vi se hur viruset ser ut i verkligheten, ja förstorat. Röda vackra bollar med små tofsar på, som apelsiner med instuckna kryddnejlikor. Så dekorativa att man kunde hänga dem i julgranen. När julgranskulorna muterar kan de få andra färger, de brittiska verkar skifta i blått.

Fram på sommaren blir det lite bättre: Norrmän får åka till Gotland för där är smittan låg. Hur de tar sig dit är ointressant, liksom att Gotland är fullt av flyende stockholmare, eftersom Stockholm är mycket hårt drabbat. Nöjet varar en vecka.

Så öppnas Värmlandsgränsen en vecka och med två meters lucka i kön till bolaget ringlar en törstig norsk kö genom hela Årjäng långt innan de öppnar.

LÄS MER:Vad längtar du efter att göra när pandemin är över?

Har ni hört! Johan Carlzon åker buss utan munskydd, Ebba Busch går på fest, Stefan Löfven handlar julklappar och värst av allt: Dan Eliasson åker ända till Kanarieöarna. Jag åker ingenstans mer än ibland till Maxi, men inte de dagar det är löneutbetalning eller pension eller barnbidrag, och inte fredagar och bara sent på kvällen. Mitt i Mello är allra bäst, det är kusligt öde men tryggt med spritflaska och scanner.

Julen firas utomhus i minusgrader och sol. Iklädda termobyxor och tumvantar äter vi julgröt på altanen. Vi äter skinka, korv och rödkål, julgranen flyttas ut och tomten kommer med julklappar och slipper för en gångs skull svettas bakom masken.

ANNONS

Och så närmar sig våren en gång till och vi håller fortfarande avstånd, hostar i knävecket och väntar tålmodigt på vaccin. Vem kunde ana vidden av vad ett litet virus kan ställa till med, då för ett år sedan. Tur att vi inte visste.

Kerstin Olvén

ANNONS