Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Granbarkborrens har orsakat skador på cirka sju miljoner kubikmeter skog i år. Det är nästan en fördubbling jämfört med rekordåret 2018. Skadeinsekten framfart har förstört virke för cirka tre miljarder kronor. Bild: Jessica Gow/TT
Granbarkborrens har orsakat skador på cirka sju miljoner kubikmeter skog i år. Det är nästan en fördubbling jämfört med rekordåret 2018. Skadeinsekten framfart har förstört virke för cirka tre miljarder kronor. Bild: Jessica Gow/TT

Alla aktörer behöver enas för att stoppa granbarkborren

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen: Angreppen i skyddad skog har en mycket begränsad betydelse för den stora skadebilden

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik till Moderaterna om granbarkborren

LÄS MER: Varför gör inte myndigheterna något åt granbarkborren?

I repliken från Carl-Wiktor Svensson och John Widegren kritiserar de myndigheterna för hanteringen av angrepp från skadeinsekten granbarkborre i skyddade skogar. Det korta svaret är: vi är så aktiva vi kan vara inom den lagstiftning som finns.

Självklart har vi förståelse för att det finns enskilda markägare som känner oro för spridning när den skyddade skogen intill drabbas av angrepp av skadeinsekten. Just därför gör vi noggranna bedömningar från fall till fall med de ofta svåra övervägningar som krävs mellan att bevara naturvärdena i den skyddade skogen och samtidigt begränsa spridningen.

LÄS MER: Miljardskador av granbarkborren

Det är inte riktigt så enkelt som att bara ta ned de träd som drabbats i skyddad skog. Den lagstiftning som gäller för skyddad skog finns till för att skydda den biologiska mångfalden och stödjer därmed hela syftet med att skyddet finns. Då finns heller inte alltid någon laglig rätt att avverka. Myndigheterna arbetar på ett ansvarsfullt sätt med aktiviteter för att minska angreppen av granbarkborrar, där så är tillåtet enligt lagstiftningen. Det kan till exempel handla om avverkning, användning av fällor, barkning och i vissa fall även fångstvirke.

Angreppen i skyddad skog har en mycket begränsad betydelse för den stora skadebilden eftersom bara omkring tre procent av de granar som bedöms begärlig för granbarkborre i de södra delarna av landet finns i skyddade områden.

Svensson och Widegren målar också upp en bild av att markägare motsätter sig och är besvikna över beslut om att deras skog fått ett formellt skydd. Det stämmer inte. Formellt skydd ger markägaren rätt till ersättning upp till 125 procent av marknadsvärdet och undersökningar visar att de flesta är nöjda.

Låt oss nu istället koncentrera oss på de områden där den stora striden står: i produktionsskogen. Där behöver alla aktörer hjälpas åt att agera kraftfullt för att lösa skogens viktigaste fråga just nu: hur stoppar vi granbarkborren?

Claes Svedlindh

avdelningschef för Naturavdelningen på Naturvårdsverket

Göran Rune

chef för Skogsavdelningen, Skogsstyrelsen