Skogen har blivit epicentrum för frågor om klimat och biologisk mångfald. I Bohusläningen har debatten varit intensiv från Stefan Edman, Sture Boström och Robert Larsson etcetera. Jag vill komplettera med några konkreta klarlägganden.
Biologisk mångfald
Allt brukande rubbar naturens biologiska balans vilket skett i tusentals år beroende på brukningsmetoder. Den biologiska mångfalden är inte statisk. Arter försvinner och nya tillkommer. Kalhyggen innehåller en mängd arter som vildbin, fjärilar, ljuskrävande växter och djur. Tidigare har naturen genom naturliga bränder skapat liknande föryngringsyta. Gammelskogen och den producerande löv- och barrskogen har sina specifika arter. Vissa tycks ha uppfattningen att inom skogsbruket ska alla arter med dess genetiska variation bevaras för evigt vilket vi genom historien lärt oss är orealistiskt även om vi skulle göra nationalpark av hela det svenska skogsbeståndet. Miljövänner påpekar korrekt att monokulturer snedvrider biodiversiteten, men den svenska skogen är mycket variationsrik med olika trädslag på olika marker inom olika vegetationszoner och i olika åldrar.
Att all gammelskog ersätts av granplantager är ett helt orimligt påstående. Aldrig har vi haft så mycket skog som i dag, inklusive gammelskog och död ved. Skog och skogsbruk har i hundratals år varit förknippat med vår kultur och inkomstkälla, varför även människorna bör räknas in i den biologiska mångfalden. Denna ”resurs” tas bäst till vara genom att bedriva ett skogsbruk där rationella metoder utgör basen för en rimlig ekonomi samtidigt som det stakas ut konkreta mätbara mål för den biologiska mångfalden och inte diffusa teoretiska önskemål om den totala hållbarheten.
Skogens klimatpåverkan
All växande skog absorberar koldioxid från luften vilket minskar den globala uppvärmningen. Däremot avtar denna effekt när skogen åldras samtidigt som slutavverkningen med påföljande markberedning frigör kol och blir därmed en miljöbelastning. Starka krafter inom miljöorganisationerna vill minska avverkningen och samtidigt använda produktionsmetoder som minskar tillväxten. Trakthyggesbruket skapar föryngringsytor för nyplantering av förädlade plantor med bättre motståndskraft och högre tillväxt och vilket i sin tur binder mera kol. Att helt avstå trakthyggesbruket är som att begära att lantbrukare skall minska på sina arealer med spannmål och odla olika oförädlade grödor på små tegar eller ägna sig åt att plocka vildkorn. Stora delar av jordens befolkning skulle då svälta ihjäl.
Däremot är det korrekt att eldning av skogsprodukter inte är det mest optimala då det frigörs lika mycket koldioxid som förbränning av fossila bränslen. Visserligen ingår bioenergin i ett koldioxidneutralt kretslopp, men med tanke på den hastigt ökade globala uppvärmningen saknas tiden det tar för ny skog att binda samma mängd koldioxid som den som frigörs vid förbränning. Därför bör bioenergi inte öka utan i stället stänga kol-, olje- och gaskranarna och satsa på sol, vind, vatten och behålla kärnkraften. Skogen gör större nytta genom att ersätta betong och plast.
Skönhetsvärde
Skönhet är ett mycket relativt begrepp. Planterad granskog ses av några som en ful plantage medan en pelarsal av vindkraftverk av betong är helt OK. Kalhyggen betraktas som en styggelse medan enorma monokulturer av rapsfält som ”kalhygges” varje år är vackert. Andra ser kalhyggen som öppna landskap med små julgranar och alla handa vegetation. Själv njuter jag av en välröjd, välgallrad och stamkvistad tallskog som gjorts tillgänglig genom iordningsställda skogsvägar och stigar.
En vildvuxen skog med orörda biotopavdelningar besöks bara av skogsägare och sporadiskt professionella biologer. Det är glädjande att så många engagerar sig i den svenska skogen och förhoppningsvis utmynnar det i en mera realistisk syn på skogens alla värden nu och i framtiden.
Bergfinn Tveit