Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

"Att ta sig till jobbet är en fasa i sig då du är beroende av färdtjänst", skriver Anna Holmberg. Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Att resa till och från jobbet med färdtjänst är ren misshandel

Tänk dig att du vaknar varje dag med smärta i kroppen. För att ta dig fram behöver du rullator, vilket verkligen är en utmaning då samhället är uppbyggt med trottoarkanter, kullersten och trappsteg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Att ta sig till jobbet är en fasa i sig då du är beroende av färdtjänst. Läkaren har skrivit intyg om att du behöver sitta fram, men nu i coronatider har Västtrafik infört direktiv att du ska sitta bak. Dina ben går inte böja så mycket, så taxichauffören tar dagligen tag i din fot så det gör så ont att du gråter! Ingen har munskydd och chauffören använder inte handsprit. En enkel lösning är att sitta i framsätet och om chauffören är rädd för corona kan du enkelt ta på dig ett munskydd, men det går de inte med på. Sedan ska du befinna dig på jobbet hela dagen med mer smärta och fasa inför hemresan.

Dessutom har de höjt priset på resan med 200 procent vilket gör att du som ensamstående som arbetat hela livet och kämpat för att vara självständig blir hänvisad till socialtjänsten för att kunna betala dina räkningar.

Västtrafiks behandling av människor med funktionshinder är förnedrande och ren misshandel! Trots anmälningar och protester blir det ingen förändring. Jag blir arg och ledsen av att se på hur de kan behandla människor så här!

Anna Holmberg