Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Visst angår oss Polens kolförbränning. Inget hindrar oss från att erbjuda ren elektricitet", skriver Erni och Ola Friholt. Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Att tänka rätt är svårt när det gäller att lösa våra svåraste problem

Självklart innehåller ett inlägg från Lars Bäckström tänkvärda sanningar. Vi kan uppröras av miljöpolitikens uppmuntran till företag och enskilda att bränna skogsprodukter, som om detta skulle ge mindre utsläpp av koldioxid. Man hade kunnat främja byggandet av trähus i stället för betong- och stålhus och gynna solenergi i stället för att beskatta överskottet hos enskilda personer. Det gäller att skynda på en nödvändig omställning bort från all slags förbränning.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Svar till Lars Bäckström

LÄS MER: Tänka rätt om klimatet är bäst

Bäckström snuddar vid frågan om att investera för klimatet i andra länder. Detta är dock inte så idealiskt som det kan låta. Vår västliga kultur har i 500 år tagit sig rätten att styra och ställa i världen, alltför ofta i form av plundring och förintelser större än den enda vi manas att minnas.

Vår kultur är också van att hindra andra folk att lösa sina problem, som lätt kan ses som en följd av tidigare europeisk dominans. Västerlandet påverkar än i dag via ekonomiskt övertag, vapenexport, sanktioner, demonisering och terrorbombningar. Så förstördes Afrikas mest utvecklade land, Libyen, som hade en bättre social välfärd än Sverige. Förstöringen motiverades med rena påhitt, medan de verkliga skälen var Gadaffis initiativ till en allafrikansk valuta, gulddinaren, och landets högklassiga olja.

En gång var Sverige en stormakt för fred och rättvisa. I dag är vi anpassade till Natos tro på vapen och övermakt mot påhittade fiender.

Visst angår oss Polens kolförbränning. Inget hindrar oss från att erbjuda ren elektricitet. Men för övrigt är vi hänvisade till att visa att vi själva är redo för uppoffringar av vällevnad, billig import, överkonsumtion, ideliga transporter, storskaligt industriellt jordbruk i monokulturer, djurplågeri i kofabriker, svinindustrier, hönsghetton och minkhelveten.

Förebildlig utveckling nämner Bäckström i förbigående. Men här finns själva knutpunkten.

Det är lättare att peka ut andras större brister än att själva frambringa det viktiga exempel som visar vägen och manar till efterföljd via lösningar på till synes oöverstigliga problem. En gång var Sverige en stormakt för fred och rättvisa. I dag är vi anpassade till Natos tro på vapen och övermakt mot påhittade fiender, och vi medverkar i fortsatt utnyttjande av världens fattiga, allt till priset av ojämlikhet, förstörd miljö och svulten social välfärd. Och inte minst: Det självförhärligande och oantastliga vi-är-bäst-syndromet. Att tänka rätt är svårt!

Erni och Ola Friholt