Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Ekonomiska ”räknenissar” kan aldrig vara de som räknar ut vad svensk sjukvård i slutändan kommer att kosta, menar Pål Magnusson. Bild: Stefan Bennhage
Ekonomiska ”räknenissar” kan aldrig vara de som räknar ut vad svensk sjukvård i slutändan kommer att kosta, menar Pål Magnusson. Bild: Stefan Bennhage

Behovsstyrd vård är bäst även efter pandemin

De senaste månaderna har den behovsstyrda vården i Sverige gått på högvarv och tillsammans med svenskens ”avståndstagande” har den pressat tillbaka Coronaviruset.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Annat var det i mars månad då den marknadsliberaliserade, just-in-time-beräknade, New Public Management-vården skulle ta hand om de stigande sjuktalen av insjuknade i covid-19.

Lärdomen man måste dra, även om man röstar höger, är att bra sjukvård kostar, samt att den ska organiseras av alla de som är verksamma inom vård och omsorg.

Det som är att betrakta som en global självklar insikt om sakernas förhållande, måste även bli en självklarhet i Sverige. Ekonomiska ”räknenissar” kan aldrig vara de som räknar ut vad svensk sjukvård i slutändan kommer att kosta. Det är sjukvårdens verkliga behov som bestämmer vad det står på fakturan, inte en fiktiv fantasisumma.

Om vi utgår ifrån att den behovsstyrda vården får fortsätta på samma föredömliga sätt i Sverige även framöver, kommer nästa stora fråga upp på det ideologiska bordet; Ska vi ha en skattefinansierad vård som nu, eller ska vi blicka mot USA och låta svensken teckna egna privata sjukförsäkringar?

Om man vill minska skattetrycket är det självklart att välja den amerikanska, privata sjukförsäkringsmodellen. Men vill vi ha ett system där även den som är fattigare kan få avancerad och kostsam sjukvård, ska vi välja den traditionella svenska, skattefinansierade modellen.

Då jag själv står till vänster och tycker man ska ta från de rika och ge till de fattiga, är självklart den skattefinansierade modellen i min ideologiska smak. Men med tanke på att cirka 60 procent av oss svenskar röstar på borgerliga partier så är det nog mer sannolikt att vi inom en snar framtid kommer ”amerikaniseras” och successivt övergå till privata sjukförsäkringar.

Av samma anledning är risken tyvärr stor att vi snart åter snart är tillbaka i den marknadsliberala New public management-modellen och just-in-time-ideologin.

Men det är sådant man får leva med i en demokrati. Det är som bekant folket som bygger landet – och däri ligger ansvaret för var och en.

Pål Magnusson

Uddevalla