Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Bohuslän behöver snabb järnväg

Pål Magnusson skriver i Bohusläningen att om Bohuslän går med i ett höghastighetsprojekt blir man bara dörrmatta åt andra regioner. Hur kan regionen bli dörrmatta om man från Uddevalla kan åka till Göteborg på en halvtimme och till Oslo på en timme och tjugo minuter med regionalsnabbtåget? Direkttåget Oslo-Göteborg går på en timme. Om nu inte Bohuslän inte är med i Grensekommittén som tagit fram förslaget, varför går man då inte med?

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Hur kan regionen bli dörrmatta om man från Uddevalla kan åka till Göteborg på en halvtimme och till Oslo på en timme och tjugo minuter med regionalsnabbtåget, undrar Hans Sternlycke. Bild: Karl af Geijerstam
Hur kan regionen bli dörrmatta om man från Uddevalla kan åka till Göteborg på en halvtimme och till Oslo på en timme och tjugo minuter med regionalsnabbtåget, undrar Hans Sternlycke. Bild: Karl af Geijerstam

Replik till Pål Magnusson 16 juni.

LÄS MER: Bohuslän ska inte vara en dörrmatta åt andra regioner

Pål skriver att han hellre åker i 250 kilometer i timmen på dubbelspåret till Oslo. Problemet är att det inte är billigare att bygga, och att det behövs anslag för att göra det, eftersom man inte får tillräckligt med passagerare för att banan skall kunna självfinansieras, som med en höghastighetsjärnväg. Det vill säga att det dröjer mycket länge med Trafikverkets inställning till järnväg. Oslo-Köpenhamn anser jag också har en större resandepotential än Stockholm-Göteborg.

För godstrafik torde det räcka med Bohusbanans enkelspår. Förslaget med höghastighetsbana har med en bro över Idefjorden för att skapa den förbindelsen.

Idag är det inte mycket dyrare att bygga en bana på bro än på banvall, men underhållet blir mycket lägre, och hastigheten bli högre. En sådan bana blir inte en barriär i landskapet.

Hans Sternlycke