Därför älskar jag tåget och järnvägen

Ann-Charlotte Strömwall (L): 1963 kunde jag åka från Lysekil till Essen med tåg!

ANNONS

Järnvägar också! Så glad jag blir när jag läser i dagens tidning om att kommunerna tillsammans kämpar för järnvägen!

Samverkan för Bohusbanan! Samverkan består av tio kommuner! Lycka till Jan-Olof Johansson, Lysekil, min hemkommun, skönt att du får stöd av nio andra kommuner, det behövs i vår kommun där vissa vill göra cykelbana och bostäder av alltihop!

Fem näringslivsorganisationer står också med och stöttar! Det känns bra!

Alltså jag vet hur bra det kommer att bli med järnväg, jag har varit med förr (som det heter) och jag tycker verkligen vi skall återta något fantastiskt för framtiden: järnvägen!

Smidigt sätt att ta sig fram, miljövänligt och tryggt! Vad gör väl det med några tågbyten på vägen? Gör inte problem av saker som är enkla att överbrygga !

ANNONS

När jag var 15 år (1964) hade jag tolv (!) brevvänner. En tjej bodde i Tyskland Essen-Kupferdreh. Jag skulle få åka med ett åkeribolag pappa kände till Margret efter att jag jobbat på sommaren som barnflicka (mest disk). Bolaget fick problem, jag kunde inte få åka på grund av konkursen. Vad gör man? Ta tåget!

Pappa köpte biljetter på Lysekils järnvägsstation, en påse med hur många biljetter som helst för tur och retur! Byte i Munkedal, Göteborg, Helsingborg, Köpenhamn, Osnabruck med Hoek van Holland-expressen, och i Essen mötte mig familjen Kampmann!

Jag var i Tyskland i två veckor och sedan var det samma resa tillbaka igen (fast andra hållet). Du ska veta hur mycket incidenter som hände för en 15-årig tjej från Lysekil som inte ens åkt själv till Uddevalla.

Men det var där allt började, min kärlek och respekt för tåg och järnväg!

Lycka till ni alla som jobbar i samverkan för Bohusbanan !

Ann-Charlotte Strömwall (L)

ledamot i Kommunfullmäktige

Socialnämnden i Lysekil

ANNONS