Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kanadas premiärminister Justin Trudeau skriver under Paris-avtalet.

Därför är Kanada ett föredöme i miljöpolitiken

Så kan vi ha en bra klimatpolitik - samtidigt som landsbygden kan leva

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Runt om i Sverige finns det människor som känner oro för att bli bortglömda i omställningen till det fossilfria samhället. Oro över att ytterligare skatter ska tvinga dem att flytta från landsbygd till stad.

För att människor ska kunna bo, arbeta, leva och driva företag i våra lands- och glesbygder behövs rättvisa reformer. Verktyg som gör skillnad på en höginkomsttagare i storstad med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomsttagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen.

Sverige har i ett internationellt perspektiv god trovärdighet när vi pratar om klimaträttvisa. Att rika länder ska gå före och minska sina utsläpp och samtidigt hjälpa utvecklingsländerna i deras klimatarbete är också en central del i Parisavtalet. Men varför pratar vi inte klimaträttvisa på hemmaplan? Den nationella politiken går snarare i motsatt riktning och Sverige är idag det OECD-land där de ekonomiska klyftorna växer snabbast.

Miljöpartiets politik är förenat med rättvisa och grundtrygghet för alla. Bara då kommer folk att vilja göra de förändringar som krävs för att skapa ett hållbart samhälle. Så vad kan vi politiker göra? Fokus måste ligga på en rättvis, grön skatteväxling där alla reformer och förslag utgår från att den som förorenar mycket ska betala mer än den som inte gör det.

Klimatavtrycken och våra ekologiska fotavtryck hänger intimt ihop med välstånd. Ett sätt att skapa rättvisa är därför en så kallad ”tax and dividend”, översatt ”skatt och utdelning”, vilket redan har införts i Kanada. Det betyder att vi inför ytterligare en koldioxidskatt, men istället för att den går in i statsbudgeten, så återbetalas den med samma andel till alla medborgare, förutom de som bor på landsbygden som får en extra andel. Det betyder att de som konsumerar klimatintensivt betalar mer i skatt än vad de får tillbaka, medan de som konsumerar klimatsmart får tillbaka mer än vad de betalar i koldioxidskatt varje månad. De som förorenar blir nettobetalare, medan de som konsumerar mindre tjänar på det, och de som bor på glesbygden får en bonus eftersom avstånden är längre och kollektivtrafik ibland saknas.

Tax and dividend kommer inte i sig självt att lösa alla problem, det är bara en av många reformer som måste till. Men det är ett steg på vägen, mot en klimaträttvis omställning.

Rebecka Le Moine

riksdagsledamot och talesperson för biologisk mångfald (MP)