Fiskepolitiken i EU var länge om inte ett större så åtminstone ett lika stort misslyckande som jordbrukspolitiken är. Fiskepolitiken var en ekologisk och ekonomisk katastrof, som byggde på subventioner som ledde till att våra gemensamma hav dammsögs på fisk och att många bestånd vara nära på att kollapsa. Men sedan fiskepolitiken reformerades 2013 har utvecklingen gått åt rätt håll och många fiskbestånd återhämtar sig snabbt. Det här är en utveckling som behöver uppmärksammas. Den visar att vi inte alltid ska ropa på vargen.
Nyligen sammanfattade EU-kommissionen situationen för fisken och fiskarna i EU. Den visar att utvecklingen tveklöst går åt rätt håll. Fastän det naturligtvis finns mycket kvar att göra är det hög tid att den återkommande berättelsen om att haven håller på att fiskas ut kompletteras med en berättelse om att mycket faktiskt blir bättre.
En berättelse som utgår från att fisken i haven faktiskt blir fler och att många fiskebestånd återhämtar sig i takt med a tt överfisket minskar. Antalet bestånd som fiskas på nivåer som är långsiktigt hållbara ökar. Utvecklingen är särskilt ljus i Nordatlanten. Där har fiskarnas totala biomassa ökat med 35 procent sedan 2003 och andelen fiskbestånd som anses befinna sig utom fara för utrotning nästan fördubblats och är i dag nära 70 procent.
Också för fiskarna har situationen på det stora hela blivit bättre. Det har aldrig varit så ekonomiskt lönsamt att fiska som i dag. Genomsnittslönen för fiskare fortsätter att öka och fiskeflottans samlade vinst i EU har de senaste åren ökat med över 50 procent. Parallellt med den här utvecklingen har balansen mellan fiskeflottans totala kapacitet och fiskemöjligheterna i EU blivit bättre.
Det finns såklart fortfarande mycket som kan bli bättre. Situationen i Medelhavet och Svarta havet är dålig. Överfisket är fortfarande ett stort problem och statusen på många av fiskbestånden är osäkra. Också fiskarna har det ekonomiskt besvärligare än sina kollegor i Nordatlanten och Nordsjön. Jag är också medveten om att många fiskare har det tufft hemma i Sverige och att mycket mer behöver göras för att hjälpa dem. Det råder alltså inget tvivel om att det finns saker inom fiskepolitiken som kan bli bättre. Men på det stora hela är det en positiv utvecklingen för fisket i Europa, som visar att bra politik kan göra skillnad på riktigt. Och att det är möjligt att vända utvecklingen även inom ett område som länge har varit föremål för felriktad politik, som gjort större skada än nytta. Mycket återstår förvisso att göra innan vi förvaltar våra hav på bästa sätt. Men precis som det är viktigt att uppmärksamma när utvecklingen är negativ är det viktigt att uppmärksamma när den faktiskt går åt rätt håll och inte måla fan väggen i onödan.
Christofer Fjellner
Europaparlamentariker (M)