Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Mark Lennihan
Bild: Mark Lennihan

Därför måste teckenspråkets ställning förbättras

Kommunerna har en viktig roll

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Måndagen den 14 maj är Teckenspråkets dag och vi, Västra Götalands dövas länsförbundet, Borås, Göteborg, Lidöping och Trollhättans dövas förening och Vänersborg teckenspråksföreningen, firar den med anledning av att riksdagen den 14 maj 1981 erkände svenskt teckenspråk som dövas modersmål.

Det innebar, bland annat i början av 1980-talet, att döva barn fick rätt till undervisning på teckenspråk i dövskolorna för första gången på knappt 100 år. Det är svårt att föreställa sig att det inte ens är 40 år sen.

Svenskt teckenspråk har i många avseenden stora likheter med de nationella minoritetsspråken. Det är ett minoritetsspråk som använts i många generationer. Svenskt teckenspråk har också som nationella minoritetsspråken blivit utsatt för förtryck och stigmatisering av majoritetssamhället. Därför jämställdes svenskt teckenspråk med nationella minoritetsspråk när språklagen upprättades 2009. Då lagfördes det att det allmänna har ett särskilt ansvar att skydda och främja det svenska teckenspråket.

Trots intentionerna som finns bakom språklagen och det skydd som omgärdar de nationella minoritetsspråken befarar många i Sverige att de nationella minoritetsspråken kommer att försvinna i framtiden. Därför har utredningar tillsatts och slutförts för att stärka de nationella minoritetsspråkens ställning och fortsatta överlevnad. Satsningar ska göras så att fler ska få möjlighet till språken i förskolor, modersmålsundervisning, rätt att få gå på tvåspråkiga skolor och att det ska finnas äldreomsorg som erbjuder det aktuella nationella minoritetsspråket.

Svenskt teckenspråk ingår inte i den samlade räddningsplanen och vi befarar därför en fortsatt hotad utvecklingslinje för svenskt teckenspråk. Detta är just problemet med svenskt teckenspråk att trots det ses som ett viktigt språk i Sverige, omfattas inte svenskt teckenspråk av skydden och satsningarna som nationella minoritetsspråken har och får.

Alla de 49 kommunerna kan självmant lyfta svenskt teckenspråk så att det får en lika stark ställning som ett minoritetsspråk i kommunen. Det är upp till varje kommun att göra så. Skellefteå kommun och Sundsvall kommun har likställt svenskt teckenspråk som minoritetsspråk gällande modersmålsundervisning. Vi vill dock se mer. Att säkerställa att döva medborgare i kommunen får svenskt teckenspråk, vare sig det är i förskola, modersmålsundervisning, äldreomsorg eller i andra sammanhang ger våra medlemmar och övriga döva medborgare full delaktighet i den kommun vi har växt upp i eller flyttat hit. En kommun är nästan där – Örebro kommun.

Därför uppmanar vi, Västra Götalands dövas länsförbundet, Borås, Göteborg, Lidöping och Trollhättans dövas förening och Vänersborg teckenspråksföreningen, de 49 kommun att starta ett arbete för att ta beslut om att stärka det svenska teckenspråkets ställning som ett minoritetsspråk i kommunen. Ta kontakt med oss. Vi vill vara med i arbetsprocessen.

Tobias Engström, Evelina Svensdotter, Johanna Ovesen Eriksson, Ira Cokoris och Sofie Strid

Västra Götalands dövas länsförbunds styrelse