Miljödomstolens beslut att inte tillåta bebyggelse i orörd och skyddsvärd natur följer helt den miljölagstiftning som är i Sverige sedan drygt 40 år tillbaka. Bohusläningens ledare (5 juli) försöker ge sken av att domstolen gjort en subjektiv bedömning. Det vill säga att domstolen gjort någon form av värdering som inte bygger på någon lagstiftning. Inget kan vara mer fel. Miljödomstolen har strikt gått på lagstiftningen. Något annat kan inte domstolen göra. Domstolar dömer efter gällande lag.
På Skaftö och längs den yttersta skärgården råder sedan lång tid ett starkt skydd för att bevara kusten orörd. Dessa regler har beslutats av Sveriges riksdag i stor enighet. Numera har även EU förstärkt skyddet genom särskilda direktiv. Avsikten med att skydda kusten är att hindra olika typer av exploateringar. Skyddet är långsiktigt och skall ge kommande generationer möjlighet att komma ut i orörd natur och ned till havet.
Länsstyrelsen skrev i sitt officiella samrådsyttrande 2011 att exploateringen inte är i överensstämmelse med svensk miljölagstiftning. Länsstyrelsen befarade att förslaget kan komma att innebära påtaglig skada på riksintresset för det rörliga friluftslivet enligt tredje kapitlet miljöbalken för del av området, samt påtaglig skada på områdets natur- och kulturvärden enligt fjärde kapitlet för hela området. Efter uppvaktning och påtryckning av Lysekils kommunledning ändrade länsstyrelsen sin inställning till projektet.
Inge Löfgren
Ordförande i Lysekil-Munkedals Naturskyddsförening