Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

People demonstrate against the TTIP and CETA trade agreements in Leipzig, Germany, Saturday, Sept. 17, 2016. Thousands of people are rallying in cities across Germany to protest against planned European Union trade deals with the United States and Canada. Bild: Jens Meyer

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Dags att sätta stopp för frihandeln

Om CETA och TTIP genomförs får vi se mer av svält i fler länder och flyktingkrisen ökar.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det gäller världens barn.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Den heta och torra sommaren har gjort det tydligt för alla som vill ta det till sig att vi måste agera för att ha någon chans att rädda framtiden åt barn och barnbarn. Att framtidsutsikterna är kusliga går inte längre att bortse från men vi måste tro att det fortfarande går att hitta utvägar. Vi måste alla samverka på alla plan – privat, kommunalt, regionalt, nationellt och internationellt. Hushållning med våra resurser är en nödvändighet.

Privat måste vi spara på vattnet och begränsa resandet – cykla eller gå, samåka och planera inköp. Vi kan begränsa användning av plast, återanvända och tänka oss för innan vi kastar kläder, möbler och redskap. Små insatser som många gör har stor effekt. Vi måste lära oss att ta tillvara det vi har – viktigt led i klimatarbetet.

Kommunalt måste vi komma tillbaka till ett mera småskaligt samhälle. Många hus står obebodda runtom på landsbygden. Fastighetsägare kan uppmanas göra en insats genom att låta bostadslösa renovera och ta över. Avloppsfrågan har varit ett hinder men det finns nu enkla och godkända lösningar utan långa ledningsdragningar och infiltrationsdiken.

I landsbygdskommuner har vi möjlighet att gå före och visa vägen mot ett hållbart samhälle. Kommunen måste vid inköp prioritera lokalt producerade varor som mat till skolor och äldreboenden för att stimulera till ökad matproduktion i närområdet.

Regionalt måste satsning på de regionala tågbanorna vara av högsta prioritet. Närhet till fungerande primärvård är också viktig om ett småskaligt samhälle med mindre resande skall fungera.

Nationellt måste vi arbeta för självförsörjning beträffande livsmedel. Det är nödvändigt att öka andelen av mindre jordbruk och komma bort från djurfabrikerna. Jordbruksfrågor måste skötas på nationell nivå. Svenska bönder vet hur man sköter djur med respekt och utan onödig antibiotikaanvändning. Sverige kan fortsätta vara ett föregångsland på det här området. Betande djur håller landskapet öppet och naturgödsel ersätter konstgödsel. Vi konsumenter måste var beredda att betala mer för maten.

Internationellt måste frihandelsavtalen stoppas. Till liberalismens avigsidor hör att storföretag pressar priserna för att konkurrera ut mindre och sedan höja priserna på produkter som de mindre i många fall höll högre kvalitet på. CETA, frihandelsavtalet med Kanada, röstades genom i Sveriges riksdag utan att det, helt obegripligt, ens diskuterades i media. Hoppet står till övriga EU-länder att de har bättre förstånd. TTIP, frihandelsavtalet med Amerika, står på tur. Detta är föremål för en intensiv lobbyism inom EU från en mängd ekonomiska särintressen. Av 560 möten i EU-kommissionen har 520 varit med näringslivet och endast 4% varit med miljöorganisationer eller liknande. När storföretag som Monsanto lobbar bakom stängda dörrar är det knappast miljö- och rättvisefrågor som tas upp.

Enligt rapport från Unctad, FN:s organ för handel och utveckling, är de öppna och oreglerade marknaderna en av orsakerna till dagens situation. Frihandelsavtalen leder till att fattiga länders industrier inte kan konkurrera med rika länders. Under den senaste högkonjunkturen ökade antalet extremt fattiga med tre miljoner per år. Om CETA och TTIP genomförs får vi se mer av svält i fler länder och flyktingkrisen ökar.

Inte minst jordbrukssektorn och ländernas självförsörjning drabbas när frihandelsavtalen träder i kraft och storföretag kan härja som de vill. I avtalen ingår ju också att företag t.o.m. kan stämma stater om de inte får genom sin vilja. Den ständigt ökande tillväxten tar inte världen ur fattigdomen utan ställer den inför den klimatkris vi nu ser och det är de fattigaste länderna som minst bidragit till den som nu drabbas hårdast.

Vi kan göra insatser på olika nivåer. Än sägs vi ha möjlighet att hejda klimatkrisen innan det går helt överstyr. Vi får inte ge upp – det gäller inte bara våra barns och barnbarns framtid – det gäller världens barn.

Hervor Brandt

Mp Munkedal