I söndagens partiledardebatt som gällde integration får man kalla kårar i de uppslag som diskuterades av partiledarna. Det är bortom all sans och balans med dessa diskussioner där man måste kalla de flesta förslag för trams.
Att Sverige under de senaste dryga tjugo åren har misslyckats på många sätt inom integrationen förstår man när man lyssnar på partiledarna. Det började för drygt 20 år sedan med Röttorps utredning SOU 1992:133. Efter denna utredning har allt gått bakåt inom integrationsområdet, man har gått bakåt istället för framåt. Att samma person fick förtroendet 2008 med ”Egenansvar - med professionellt stöd” belyser bara på det ytterst pinsamma insikten hos våra politiker. Med sådana politiker och med sådana lösningar inom integrationsområdet kommer resten av våra myndigheter och andra som jobbar inom integrationsåtgärder att vara utan framtid för lång tid framöver.
Och just detta har Sverige inte råd med, alla de vuxna som kommit till Sverige vill i princip alla arbeta. Men med dessa stereotypa politiker kommer deras framtid (tyvärr) inte ljusna utan stå still och stampa. Ett tragiskt öde för dessa människor som söker skydd och kommer till Sverige och vill jobba.
I övrigt var det som vanligt i debatten, alla har den bästa lösningen och alla andra vet ingenting, och talar om hur dåliga alla andras förslag är. Den enda som verkar ta allvaret med Sverigedemokraternas obegripliga framgångar bland väljarna är Jan Björklund.
P-A Hultman
Grebbestad
Redaktionens anmärkning: Den statliga utredningen SOU 1992:133 skrevs av den särskilda utredaren Monica Werenfels-Röttorp. Utredningen lade fram bland annat fram förslaget att privata aktörer skulle få driva asylboenden på entreprenad. Hon var även utredare för SOU 2008:58. Det var den utredningen som föreslog systemet med introduktionslotsar, ett system som skrotades av myndigheterna under den nuvarande regeringen.