Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Finansministern har makt, men kompromissar också.  Bild: Claudio Bresciani/TT
Finansministern har makt, men kompromissar också. Bild: Claudio Bresciani/TT

Demokrati betyder både att ta makten och att kompromissa

Det är inte ett svek mot ett partis väljare att göra upp med andra partier - det är nödvändigt

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I SVT:s Agenda den 22 september frågade tv-reportern Anders Holmberg ut Magdalena Andersson angående budgeten. Han upprepade envist frågan om inte denna budget var ett svek mot de socialdemokratiska väljarna. Magdalena Andersson förklarade pedagogiskt och tålmodigt att detta var en helhet som man förhandlat fram med utgångspunkt ifrån den så kallade januariöverenskommelsen. Bakom denna överenskommelse står som bekant socialdemokrater, miljöpartiet, centern och liberalerna.

Det tog 134 dagar innan en regering kunde bildas efter valet 2018. En process som på ett mycket förtjänstfullt sätt beskrevs och administrerades av riksdagens talman Andreas Norlén.

I denna pågående demokratiska process beskrev Stefan Löven, Isabella Lövin, Annie Lööf och Jan Björklund mycket utförligt och tålmodigt att demokratiska förhandlingar innebär ett givande och tagande! Saknar man egen majoritet och vill vara med och påverka måste man vara villig att kompromissa. Detta är inte ett svek mot väljarna detta är grunden i den demokratiska processen!

Man häcklar även gärna politiska partier för att de eftersträvar makt. I sanning märkligt. Man försöker använda den negativa laddning som ordet makt betyder för många och därigenom visa hur usla politiker är. Faktum är att ”makt” i detta fall innebär önskan om att vilja och kunna förändra samhället i enlighet med ens politiska värderingar. Vore det inte så är ju den politiska demokratin helt förfelad. Självklart vill politiska partier förändra samhället i överensstämmelse med respektive partis värderingar. För detta krävs politisk ”makt”. Märkvärdigare än så är det inte.

Med tanke på ovan sagda finner jag det mycket märkligt att en erfaren tv-reporter envist upprepar frågan om inte den aktuella budgeten är ett svek mot socialdemokratiska väljare! Är detta ett försök att svartmåla politiker i allmänhet och socialdemokrater i synnerhet? Underskattar man inte väljarnas förmåga att förstå och tolka den politiska processen. Man omyndigförklarar stora delar av väljarkåren.

En annan förklaring kan ju också vara att den aktuella reportern faktiskt inte har förstått den demokratiska processen!

Effekten av denna typ av tv-journalistik där man medvetet eller omedvetet använder begreppen makt och svek som tillhyggen mot våra demokratiska företrädare är att man bidrar till att skapa politikerförakt. Att det dessutom sker i våra så kallad public servicekanaler gör ju inte saken bättre.

Lars Gustafsson