Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Den feministiska kampen är livsviktig

25 november är FNs internationella dag för att motverka mäns våld mot kvinnor. Visst är det sorgligt att mäns våld mot kvinnor är så omfattande världen över, att det behövs en särskild dag?

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Våld finns i alla delar av samhället. Både män och kvinnor är både förövare och offer. Men det våld som drabbar kvinnor är annorlunda, det är grovt, upprepat och förövaren är nästan alltid en man som hon lever med, som kvinnan älskat och litat på.

De kvinnojourer i landet som är anslutna till riksorganisationerna ROKS och Unizon, rapporterar varje år över 100 000 stödkontakter, närmare 2 000 kvinnor och ännu fler barn bor varje år i deras skyddade boenden. Nästan lika många kvinnor och barn nekas varje år hjälp, ofta för att kommunernas stöd brister.

För två år sedan uppmärksammade vi S-kvinnor Kvinnofridsbarometern – en undersökning gjord av Unizon som kartlägger kommunernas kvinnofridsarbete.

S-kvinnor har länge drivit krav på en nollvision för mäns våld mot kvinnor. En självklarhet kan tyckas, men Kvinnofridsbarometern visar tyvärr att i många kommuner saknas oerhört viktiga delar. Det handlar både om att prioritera och avsätta resurser för detta. Det handlar också om bristande kompetens, att inte veta vilka möjligheter och skyldigheter de har.

Varannan kommun har ingen analys av hur situationen ser ut i den egna kommunen och vet inte vilka behov som finns. Många erbjuder inte kvinnor och barn hjälp till permanent bostad, fast de enligt Socialtjänstlagen ska göra det. När det gäller barn som tvingas bo i skyddade boenden, är det särskilt sorgligt att så många kommuner brister i stöd. Var sjunde kommun arbetar inte alls med frågorna. Inte alls!

2015 valde 202 av 290 kommuner i landet att delta i undersökningen, i år svarade 162. Att över 100 kommuner inte ens svarar, är faktiskt i sig lite sorgligt. I Fyrbodals distrikt så har över hälften, 8 av 14 kommuner, valt att inte svara alls på enkäten.

Lysekil deltog 2015 men rankades bland de sista av landets kommuner och valde i år att inte delta. Sju kommuner deltog inget av åren. Men det finns också goda exempel! Åmål rankades också långt ner 2015, men valde att inte ducka för utmaningen rankades i år på plats 30 i landet.

I Fyrbodal ligger också den kommun som rankats som bäst i landet – Trollhättan. Här är målsättningen, som den borde vara överallt kan vi tyckas, nolltolerans av våld i nära relationer. Det betyder inte att det inte finns problem, men det betyder att de tar sitt ansvar.

Att det lyckats så bra beror på långsiktigt, stabilt och strategiskt arbete. Det går, det handlar bara om att bestämma sig. Om att prioritera, säger Monica Hansson, kommunalråd i Trollhättan.

Det visar att det går. Goda exempel finns, nära tillhands dessutom. Mycket görs, men alla kan göra mer. 2017 ska vi ha kommit så långt att alla förstår att det här är ett problem och att vi alla är ansvariga för att lösa det. Som vi ser det finns ingen ursäkt, det är dags att prioritera frågan och gå från ord till handling. Den feministiska kampen är livsviktig.

Paula Holmqvist

ordförande S-kvinnor Fyrbodal

Carina Ohlsson

förbundsordförande S-kvinnor