Både elever och personal upplever otrygghet och oro över att gå till arbetet. Att detta inte är någon arbetsmiljö som uppskattas av de som är lärare eller de som skall läsa vidare på universitetet och högskola märks både genom avhopp från läraryrket och att söktrycket på att bli lärare är obefintligt.
Detta är ett allvarligt problem för Sverige som välfärdsnation. Då många elever måste ha en hög kompetens inom många olika fält för att kunna utbilda sig till yrken så att de och Sverige skall kunna hänga med i den globala konkurrensen.
Även arbeten som inte kräver högre utbildning har idag mycket högre krav på kunskaper och färdigheter exempelvis att kunna uttrycka sig i tal och skrift, kunna läsa och förstå instruktioner, problemlösning och slutledningsförmåga etc. En indikator på att den svenska skolan inte lyckas fullt ut med sitt uppdrag är att 15 procent i VGR inte är behöriga till ett gymnasieprogram. På riksnivå ligger siffran på 13.8 procent, för läsåret 20/21. Möjligheten att få ett arbete utan gymnasiekompetens är väldigt liten. Många instegsjobb, som man kunde få för 30-40 år sedan, finns inte längre och de arbeten som finns kräver kvalifikationer som de flesta elever inte har efter årskurs 9.
Dessa unga människor är resurser för samhället och skall inte slås ut från arbetsmarknaden, innan de har nått vuxen ålder. Många av dessa kommer att få en svag förankring på arbetsmarknaden, kommer sämre socioekonomiskt ut i vuxenlivet, har större risk att få psykiska problem etcetera. Vi kan inte fortsätta att svika denna grupp.
Vad måste då göras?
*Det första som behöver göras är att se till att lugn och ro råder i alla klassrum så att förutsättningar för inlärning finns för alla elever. De elever som stör och vid upprepade tillfällen, bidrar till allmän oro skall få direkta konsekvenser av sitt agerande. Att responsen på dåligt uppförande kommer veckor eller månader efter är kontraproduktivt och skickar fel signaler. På varje skola måste det finnas en tydligt utpekad grupp, på varje skola, som hanterar ordningsproblem direkt, i samverkan med rektor.
*Skolans egna resurser räcker sällan till för all de behov som eleverna har. Arbetslösheten i Sverige är relativt hög. Se till att arbetslösa kommer in i skolan och stöttar upp skolans personal fr.a. med det sociala arbetet men även med inlärning. Samtidigt som man gör en arbetsinsats för eleverna och personal så hjälper man sig själv genom att man får rutiner och erfarenheter som man inte får när man går sysslolös.
*Tydliggör varför eleverna är i skolan. För många elever är skolan en ”nöjesinstitution” och inte en plats där man är för att skaffa sig kunskaper och färdigheter för att klara av ett framtida yrke. En svensk grundskoleplats kostar i genomsnitt 115 000 kronor/år och då har skattebetalarna rätt att kräva att alla elever gör sitt bästa för att lyckas. Så är inte fallet idag! För många elever är läxor och prov något som kommer efter man har spelat på datorn 3-4 timmar eller utövat sitt fritidsintresse.
*Förbjud elever att ha mobiler i skolan. Detta är ett stort distraktionsmoment både under lektioner och på raster. Konflikter som skapas på sociala medier gör att konflikter skapas både på och utanför skoltid och konflikterna flyttar in i skolan och får lösas av skolans personal.
Vuxenvärlden, i form av föräldrar, skolans personal och politiker måste ta sitt ansvar för att skapa en miljö i skolan som bidrar till trygghet för alla elever och en miljö som skapar förutsättningar för att alla skall kunna lyckas i den svenska skolan.
Mikael Sternemar,
Liberalerna, Sotenäs, riksdags, region och kommunkandidat