Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Så här strandnära är inte enkelt och billigt. Bild: Amanda Klamrowski
Så här strandnära är inte enkelt och billigt. Bild: Amanda Klamrowski

Det är dyrt att bygga på stränderna

”Drömmen om sjötomt bör bli verklighet för fler” skrev Mimmie Björnsdotter Grönkvist (MBG) i Bohusläningen den 17 december. Läsaren kan lätt få intryck att detta är något som kommer erbjudas en bred allmänhet, inget kan vara mer fel!

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

LÄS MER: Drömmen om sjötomt bör bli verklighet för fler

Att bygga är alltid kostsamt och för de flesta gäller det att kunna förutse om man får tillbaka insatserna ifall man måste sälja. Ett hus längs havskusten har hittills gett ekonomisk utdelning, men det gäller inte hus på landsbygden. Det kostar att bygga långa enskilda vägar och att ha lång väg till skolan. Oftast är det också svårt att få rimliga lån. Jobben växer inte på träd vilket gör det ännu svårare med en begränsad personlig ekonomi. Dessutom vill markägarna ha ut betydligt mer för en strandtomt än för en skogstomt. Just dessa fakta tror vi är huvudskälen till att inte fler hus byggts vattennära på landsbygden trots att det blev möjligt i och med 2009 års förändring av strandskyddslagen. Till detta kommer även extra kostnader för vatten och avlopp, elektricitet, sophämtning och liknande i glesbygd.

MBG skriver också att långt ifrån all vattennära mark är skyddsvärd. Detta händer endast i undantagsfall. Det är faktiskt så att i stort sett alla stränder har höga naturvärden. Just vattennära områden har fler växt- och djurarter än någon annan naturtyp. Det är här det finns flest rödlistade arter. Vår uppfattning är att ju rikare och mer orörd naturen är vid vattnet desto mer attraktivt är det för den som har pengar att privatisera området. Men en enda exploatering kan förstöra det biologiska livet för lång tid.

LÄS MER: Vem bestämmer, nitiska tjänstemän eller politiker?

I drygt tio år har kommunerna haft möjlighet att peka ut områden där strandskyddet inte är så strikt med syftet att stimulera tillväxt i landsbygden, så kallade LIS-områden. Antalet LIS-områden har ökat men många tycker utvecklingen gått för långsamt. Kanske för att kommunpolitiker som känner till läget i sin kommun vet att det är jobb, snarare än sjötomter som får folk att bosätta sig på landsbygden. Byggnation av fritidsbostäder, en eller få vid varje sjö, kommer enbart ge kommunerna extra kostnader och sällan mer skatteintäkter. Även om det nya förslaget på strandskyddsregler skulle göra pappersexercisen enklare för att få strandskyddsdispens kommer inte arbetstillfällen att öka.

Inge Löfgren

ordförande Strandskyddarna

Boel Lanne

ordförande Naturskyddsföreningen i Bohuslän