Ett pensionärspar går över vägen på ett övergångsställe.
Finns det någon guldkant på tillvaron för dagens pensionärer? Bild: SHVETS / Pexels.com

Det måste vara skillnad på att ha arbetat och inte arbetat

Min släkt på fädernet har alla varit egna företagare, nämligen hantverkare från en ö som alltid har haft en stor övervikt för den borgerliga sidan. Jag tillhör dessa borgare. Att jag saknar barmhärtighet, är självisk och sedan helt saknar solidaritet enligt dig, ja det får man ofta höra från er på den goda vänstersidan. Jag är van och kan ta det.

ANNONS

Replik till Kjell EE Johansson 15 september

LÄS MER:Lite solidaritet är på sin plats

Jag har nyligen debatterat pensionerna med en vänsterman som skrev att han tänkte inte på sig själv, nej hans tankar gick till Sveriges alla fattigpensionärer. Han, liksom du, vill inte se och debattera hur verkligheten ser ut när pensioner debatteras.

Måste man ta fram räkneexempel? Garantipensionen är 8 651 kronor, bostadsbidraget är 6 540 = 15 191, minus skatt, 1 100 = 14 091 kronor. Vi lägger till de 600 kronor som du solidariskt vill ge dessa sämst ställda. Summan blir då 14 691 kronor. Denna summa ställer jag mot en intjänad pension på 17 000 kronor som en hemmafru som gick ut i arbetslivet fick efter 35 års slit i sillfabriken. På dessa 17 000 kronor betalar hon cirka 3 500 i skatt. Kvar har hon efter alla års mödor 13 500 kronor.

ANNONS

Frågan blir då vem som har sämst ställt av dessa två exempel? När du sedan menar att fattigpensionärer ska ha 16 540 kronor i disponibel inkomst blir skillnaden helt orimlig mot den som har arbetat.

Ni goda vänsterfolk har ju fått barmhärtighet och solidaritet med modersmjölken. Jag däremot får ju hela tiden kämpa mot min borgerliga egoism. Men min bergfasta uppfattning är att det måste löna sig att arbeta och att ha arbetat. Det vore intressanta att få veta din mening i denna viktiga fråga.

Borgaren

Bengt Larsson

Smögen

ANNONS