TRONDHEIM  20161215.
Den norske kirke. Prest med messehakkel i Ila kirke.
Modellklarert til redaksjonell bruk.
Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT / kod  20520
TRONDHEIM 20161215. Den norske kirke. Prest med messehakkel i Ila kirke. Modellklarert til redaksjonell bruk. Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT / kod 20520 Bild: Kallestad

Det var länge sedan prästen var auktoritet

Kyrkan i Lysekil och Brastad behöver en väsentlig höjning av den intellektuella nivån

ANNONS

Den tidigare av Svenska Kyrkan anställde prästen Jan-Åke Karlsson har nyligen i insändare ondgjort sig över att allt färre personer besöker gudstjänsterna i Lysekils pastorat.

LÄS MER:Lysekil och Brastad har ett behov av väckelse!

Hans analys av skälen bakom invånarnas alltmer minskade intresse av att deltaga lämnar dock mycket övrigt att önska. Det finns naturligtvis en hel uppsättning av skäl som leder till att människor vill eller inte vill närvara vid gudstjänsterna. Lika lite som Jan-Åke Karlsson kan jag utan vetenskaplig forskning veta exakt vilka dessa skäl är. Baserat på egen tankeförmåga och samtal med andra medlemmar och tidigare medlemmar av kyrkan kan man dock identifiera några sådana.

ANNONS

I gångna tider var prästen ofta den enda personen i socknen med högre utbildning än folkskola och den ende som någorlunda lätt kunde uttrycka sig i skrift och tal. Därtill kom den allmänna respekten för ”överheten”, dit präster räknades och också gärna ville tillhöra. Detta ledde till att allmänheten ganska okritiskt accepterade vad som sades från landets predikstolar. Få var de i landet som kunde bedöma om ett påstående eller en tolkning var grundade på fakta och solid analys. De få som kunde och vågade protestera när så inte var fallet kunde lätt neutraliseras genom lagstiftning och myndighetsutövning.

LÄS MER:Är sammanlysta gudstjänster en dold besparing?

Idag är situationen radikalt annorlunda och i de flesta församlingar finns personer med långt större kunskaper och långt större analysförmåga än de där tjänstgörande prästerna. Den allmänna kunskapsnivån och förmågan att tänka självständigt har också ökat dramatiskt. Detta har lett till en helt annan kyrka där medlemmar och anställda präster ingår i en dialog, även i en predikosituation, där prästen lägger fram sin tolkning eller syn på ett ämne väl medveten om församlingsmedlemmarnas förmåga att tänka självständigt. Detta leder till en viss ödmjukhet i framställningen. Tyvärr har vissa präster i kyrkan inte vågat eller velat ta detta steg in i en modern tid utan vill fortfarande ha tolkningsmonopol och stå oemotsagda. Olyckligtvis är denna inställning särskilt vanlig i vårt område och leder till ett allt större ointresse för gudstjänsterna bland medlemmarna och ett minskande antal medlemmar.

ANNONS

LÄS MER:Efter Prideattacken – får behålla prästkragen

Kyrkans ledning nationellt och i stiftet är väl medveten och oroad över situationen men har svårt att påverka de lokala förhållandena. Svenska kyrkan består av sina medlemmar; biskopar, präster och annan personal är anställda av kyrkan och måste rätta sig efter medlemmarnas vilja och fattade beslut. Kan man inte det bör man inte söka anställning i kyrkan eller om man redan begått misstaget, frivilligt lämna sin tjänst och utan yrkan på kompensation. Kompensation för vad? Den egna oförmågan att sköta sin anställning?

Kyrkan behöver sina resurser till annat. Inte i främsta rummet till det av Karlsson kritiserade kaffedrickandet men för att starta och driva viktiga kyrkliga aktiviteter. Bristen på resurser är dock inte främsta anledningen till den kyrkliga torftigheten i vårt område. Föråldrad syn på prästers auktoritet och överdriven rädsla för konflikter ligger som en våt filt över alla försök att göra Kyrkan relevant och viktig för dess medlemmar och för alla människor. Det är upp till oss, Kyrkans lokala medlemmar, att ändra på de villkor som styr den lokala verksamheten och att anställa sådan personal som kan svara mot människors behov av vägledning och dialog. Tyvärr har den lokala situationen blivit så eländig att de medlemmar som skulle kunna bidraga till en ändring hellre håller sig borta från engagemang och när de vill deltaga i en gudstjänst söker sig till kyrkor på andra orter.

ANNONS

Det har också blivit svårt att rekrytera lämplig personal till lediga prästtjänster eftersom få vill utsätta sig för de besvikelser som skulle uppkomma. Det är knappast missionsverksamhet (vilket förespråkas av Karlsson) som skulle göra Kyrkan i vårt område mer relevant utan en väsentlig höjning av den intellektuella nivån och en radikal utökning och förbättring av dess verksamhet bland medlemmar och andra intresserade boende i området.

Lennart Hansson

ANNONS