Utöver alla vårtecken som man gläds åt eller nyser av har Lysekils nu berikats med ännu ett och det rubriceras, kommunstyrelsebeslut om fiskeförbud (i fram för allt Norra Hamnen skulle man kunna tillägga). Första vändan 2008 när en privatperson klagade hos kommunen, resulterade det inte i några märkbara konsekvenser vad gäller inskränkningar i allmänhetens rätt. Även kallad allemansrätten. Det löstes istället med dialog med bryggfiskarna och inte på fastighetsägarnas villkor. Vettigt och fungerande.
Men 2016 blev trycket tydligen för hårt och kommunledningen ”satte Lysekil på kartan” som den välkomnande kustkommunen som förbjöd fiske från kommunens bryggor. Nu föreslår majoriteten ett fortsatt förbud, visserligen med förändringen att man specifikt skall förbjuda just spöfiske eftersom fiske med kastspö anses mer riskfyllt än, ja vadå?
Tror någon på fullt allvar att syftet med KS beslut skulle vara att lösa problemet med samexistens mellan båtägare, närboende och fiskeintresserade och att fisket gärna skulle få fortsätta i andra former? Nej, beräkningen med begränsningen att förbjuda just spöfiske är naturligtvis att det skall verka mildare men fungera lika avskräckande som det förra totalförbudet. Det folkliga inslaget med fiskare på bryggorna skall reduceras till ett minimum, för att de delårsboende skall få sitt dyrköpta lugn.
Jag har full förståelse för de båtägare som drabbas av vårdslösa eller till och med korkade och ohyfsade spöfiskare. Men vi har redan lagar och lokala ordningsstadgar mot nedskräpning och skadegörelse. Ohyfsade fiskare skall lika lite som gnälliga sommarboende få inskränka människors rätt till fritidsaktiviteter på allmän mark.
Förbudsivrarna har andra intressenters intressen än båtägarnas i åtanke. Inte är det väl några båtägare som klagat på trafikintensiteten mellan strandpromenad och bostadsområdet, måsskrin eller höga ljudnivåer på morgonkvisten. Det handlar om vems intresse som väger tyngst, vems särintresse som skall hävdas på andras bekostnad. KS majoritetens beslut innebär att förra årets förbudsskyltar ska sitta kvar och redigeras så det istället gäller hela året, vilket är en skärpning av fiskeförbudet.
Höga ljudnivåer och fiskrens på bryggorna, det som var tunga argument inför förra sommarens beslut om fiskeförbud, löser man inte genom att förbjuda just spinnspön. Även fiskare med handredskap konverserar ibland högljutt och fiskrens är väl fiskrens, oavsett fångstmetod. Som sagt, syftet med förbudet är uppenbart att rensa bryggorna från oönskat folkligt inslag – till förmån för vem?
Vi föreslår istället information och dialog, precis som i tjänstemannaförslaget.
Yngve Berlin
Kommunistiska Partiet, Lysekil