För några dagar sedan arrangerade Uddevalla kommuns kostenhet under ledning av enhetschef Simone Saul, tillsammans med Västra Götalandsregionens Skolmatsakademin, en intressant och innehållsrik eftermiddag med rubriken ”Från hage till mage”.
Föreläsarna från Research Institute of Sweden (före detta Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) guidade en tämligen fullsatt hörsal på museet. Frågorna som diskuterades var bland annat matens miljö- och klimatpåverkan, olika livsmedelspåverkan i ett lokalt och globalt perspektiv och, framför allt, vad ekologiskt, närodlat, svenska råvaror och transporter har för inverkan på vår miljö. En annan viktig fråga som togs upp var svinnet i olika led inom livsmedelshanteringen.
All heder åt kommunens kostenhet som på detta sätt belyste intressanta och viktiga frågeställningar inför en publik till stor del bestående av måltidspersonal från Uddevalla kommun och våra grannkommuner men även inför ett stort antal politiker från Uddevalla med ordföranden i Samhällsbyggnadsnämnden, Gunilla Magnusson (MP) i spetsen.
Vad jag tror att de flesta inte känner till är att kommunens Samhällsbyggnadsnämnd, som ju alla vet har en röd-grön majoritet, ger dubbla budskap i dessa frågor. I Uddevallas Samhällsbyggnadsnämnd har man dels ansvar över en måltidsservice som i så stor utsträckning som möjligt vill prioritera ekologisk och närodlad mat. Dels så sitter, i samma kommun, i samma hus, i samma nämnd och med samma röd-gröna majoritet, politiker och tjänstemän som vill att landsbygden och vårt lantbruk ska ta emot och sprida slam från i första hand enskilda avlopp men kanske i förlängningen även från kommunens reningsverk. Spridning av slam är idag förbjuden på all ekologisk odling, vid mjölkproduktion, på betesmark och på potatis-, grönsaks-, frukt- eller bärodling bland annat på grund av Kemikalieinspektionens och Läkemedelsverkets farhågor om otjänligt innehåll och föroreningar såsom antibiotikaresistenta bakterier, hormoner, opiater med mera.
Kontentan av ovanstående är att MP, S och V genom sitt agerande i slamfrågorna i förhållande till närproducerad och/eller ekologisk mat, precis som i många andra frågor, helt tappat greppet och skapar förutsättningar som, på ett motsägelsefullt sätt, inte är genomförbara, i alla fall inte inom kommungränsen.
Var finns den kompetenta ledningen för nämnden? Var finner man logiken i ovanstående? Det duger inte att vissa i majoriteten säger: ”Vi har ingen bättre lösning just nu” eller ”Vi förlitar oss på kunniga tjänstemän”. Konsekvensen blir att kostenheten under Samhällsbyggnadsnämnden vill servera lokalt närodlad och gärna ekologisk mat medan samma nämnd gör det omöjligt genom att använda åkermarken som en soptipp.
Torsten Torstensson
Medlem i (C) och LRF
Forshälla