Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Nu ser vi resultatet av bland annat vindkraftens kostnader och beskattningar i miljöns namn. De drabbar svårast alla med låga inkomster, skriver Jan Ivarson. Politiken framställs lögnaktigt som grön skatteväxling. Bild: Isabel Johansson

Elkostnaden skenar i den humanitära stormakten

Under de tre första månaderna år 2019 har jag förbrukat 3 455 kilowattimmar. Elräkningarna under den tiden uppgår till 11 108 kronor.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det betyder att jag hittills har betalat 3,22 kr/kWh. I det ingår lyxen att jag abonnerar på 20 ampere i stället för 16.

Priset är inte humanitärt, det är politisk konfiskation. Politiken framställs lögnaktigt som grön skatteväxling. Skatteväxling betyder att andra skatter sänks i motsvarande grad, lämpligen för dem som drabbas av höjningar. Skatteväxlingsivrarna kan inte visa upp vilka skatter som sänks i motsvarande grad. Pengarna går till andra än de som drabbas av höjningarna.

Min årsförbrukningen är prognostiserad till cirka 12 000 kWh. Med samma pris per kilowattimme för hela året blir årskostnaden cirka 38 580 kronor per år. Det ska betalas med skattad pension, flera månadslöner för många. Humanitärt för vem?

Svenska politiker har i miljöns namn höjt elpriset till över tre kronor per kilowattimme. Alla kommer inte att kunna betala. Vi riskerar att få folk i upplopp på gatorna som låter vrede gå ut över affärer. Några kanske tvingas stänga. Det har redan skett på grund av skadegörelse och rån.

I min ungdom vill jag minnas att man betalade fast avgift och energiavgift. Nu betalar vi både fast och rörlig avgift enbart för att få tillgång till el. Därutöver betalar vi för elkostnaden, med skatt och moms på skatten.

För flera år sedan skrev jag om den förväntade kostnadsutvecklingen. På grund av vindkraftens utbyggnad behövde stamnätet och dess styrsystem byggas ut för miljardkostnader. I ”mina sidor” från elbolaget står det att elpriset är cirka 40 öre per kWh, men i verkligheten är det 322. Skatten är högre än energipriset.

Nu ser vi resultatet av bland annat vindkraftens kostnader och beskattningar i miljöns namn. De drabbar svårast alla med låga inkomster. Man kan befara att många kommer att få sin elförsörjning avstängd i framtiden, orsakad av oförnuftig energipolitik för extrema miljökrav med liten verkan.

Vindkraft fungerar bara ibland. Därför får man investera två gånger (!) i sol och vindkraft för att få el då det inte blåser eller solen inte lyser. Alla förstår att det skulle kosta landet multum om bilparken och andra apparater skulle fördubblas, för att de man helst vill använda bara fungerar ibland.

Politiker håller på att tvinga svenskarna återgå till självhushållning på elmarknaden med solpaneler på taken. Jag vill inte ta risken och besväret att installera solpaneler. Jag kan överväga att hyra ut mitt tak för solpaneler till en storfräsare på elmarknaden, med det är de nog inte intresserade av. I så fall vill jag ha hyra med fast avgift och för producerad el.

Politiker och storbolagen vill att småfolket skall ta besväret och riskerna. Till dessa vi får räkna framtida beskattning av panelerna. De höjer ju husens värde, kommer man anföra. Hus kan ju inte flyttas brukar politiker säga som vill höja fastighetsbeskattningen. Då hyror kommer på tal vill samma politiker att vi måste bygga billigare.

Vad blir nästa bransch politikerna ger sig på? Kanske vill de att alla skall stoppa korv hemma, så vi inte behöver åka bil till stormarknaderna så ofta.

Elkostnaderna för nysvenskar saknar betydelse för den ingår i försöjningsstödet. Därför behövs hög energiskatt för dem som betalar med egen lön. Politiker kan komma att föreslå att personer som vistas illegalt i landet ska få el för 50 kronor av humanitära och säkerhetsskäl, så de slipper tjuvkoppla med de risker det medför.

Elproduktionen i Sverige blir mer inhuman med tiden och drabbar de svaga hårdast. De som drivit på detta är främst socialistiska partier och dit räknas Miljöpartiet. De blir inte nöjda förrän alla inkomster går till skatter.

Jan Ivarson