Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Allemansrättens främsta bevarare ser all mark som del i det komplexa ekosystem vi ingår i och är beroende av", skriver Kerstin Holmer. Bild: Gorm Kallestad

En katastrof om kommunerna får bestämma över känslig natur

Allemansrätten, vårt unika kulturarv, har begränsats i accelererande takt i och med den ekonomiska utvecklingen med köp av skog, fastigheter och gårdar där inskränkningar sker med stängsel, förbudsskyltar och inte minst omfattande skövling av naturskogar och oframkomliga hyggesytor i produktionsskogar.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En massiv reklam och propaganda har pågått om svenska skogen som ett föredöme för rekreation och virkesproduktion i samspel. En nyproducerad film av Greenpeace om svenska skogen ger en klar överblick av en förödelse som nog inte många hade trott vara möjlig.

Allemansrätten har begränsats kontinuerligt medan äganderätten samtidigt utvidgats. De lagar som reglerar hur marken får eller ska användas vill man nu rucka på eller skriva om.

De flesta ägare ser marken främst som kapital och investering i ekonomiskt värde och räknar med vinst. Allemansrättens främsta bevarare ser all mark som del i det komplexa ekosystem vi ingår i och är beroende av.

I och med allt som på senare tid blivit uppenbart genom forskningens framsteg om hur ekosystemen fungerar med livsprocessernas cirkulation genom oss och naturen är det allt fler som inser nödvändigheten i att skynda långsamt. Av största betydelse för alla livsprocesser är vattnets rörelser och grundvattnet.

Att låta enskilda kommuner få bestämma över de känsligaste delarna av ekosystemet vore en katastrof. Ekologi och miljökunskap bör väl uppdateras i alla beslutsprocesser och nu få stå i fokus i stället.

Varje markbit är en del av helheten, varje ingrepp, bygge, asfaltering, grävning med mera påverkar och förändrar ekosystem vars komplexitet vi ännu bara till en liten del förstår.

För att bygga och bo i de känsligaste ekosystemen, som strandzoner, på det sätt som i dag önskas med bekväm standard behöver vi söka mer kunskap och hitta mjuka redskap och nya tekniker som inte våldför sig på boplatsen.

I grunden handlar väl allt om livsvärde för människan och planeten.

I det myller av liv, som rör sig över och i planeten jorden finns och har funnits människor av olika slag drivna av nyfikenhet, lust, begär och tvingade att försaka, lida och försvinna.

Att leva med fred för och med jorden och varandra är ett mål – en önskan hos allt fler inför nuets trängande hotbilder. Det är därför viktigt värna om de lagar som reglerar nyttjandet av den privatägda marken.

Än finns inget svar på vad en människa är eller ett livsvärde.

Att vika undan slöjan av fördomar, reklambilder och propaganda och att öva på att se en like i varje medmänniska, ung eller gammal, rik eller fattig kan kanske vara en början till att känna att vi verkligen finns här och nu tillsammans.

Kerstin Holmer

Läs fler insändare i ämnet:

LÄS MER: Markägare använder betesdjur som ursäkt för att köra bort folk

LÄS MER: Vad säger övriga partier om ett moderat skydd?

LÄS MER: Vi behöver ett moderat strandskydd

LÄS MER: Enklare strandskydd är knappast något hot

LÄS MER: Strandtomt med brygga är guld – men ibland väger miljöintresset tyngre