Som boende i Lysekil känner vi ett ansvar för stadens utveckling, i synnerhet när det gäller verksamheter med påverkan långt utanför kommunens gränser. Preem bedriver sådan verksamhet och det är med sin totala produktion och sitt icke tidsbegränsade tillstånd som raffinaderiet når sin förödande potential. Den lilla del om vilken vi nu ”samråder” är en fis i vinden, om ni ursäktar!
Vi vet att vi lever med risk för klimatinfarkt, vi märker att folk blir sjuka av utsläppen men vi har också de mentala effekterna av att leva på en ort som domineras av en så hopplöst bakåtsträvande företagsstruktur.
Det är läge nu. Att göra en generalmönstring av hela teknologin! Förbränningsmotorn är på väg ut – den är alldeles för ineffektiv. Att fortsätta mata på med diesel, vare sig den är fossil eller har en slatt tallolja i sig är inte framtiden. Tror vi.
Som heltidsboende och skattebetalare i Lysekil blir vi nervösa när vi märker hur innovationslust och fantasi ängsligt hålls tillbaka. Det är dags att vi får känna oss stolta någon gång och trygga. Att få bäras av en sorts framtidstro.
Vi vill att Lysekil ska respektera Parisavtalet! Men biodieselanläggningen kommer ju tvärtom att öka utsläppen av koldioxid. Vi vill att man respekterar skogen också. Låt den stå kvar och sänka kol och vara ett härligt hem för alla vilda. Dessutom blir det så mycket energisvinn i alla led. Och fult blir det. Kalt.
Vi vill att man respekterar marken och markens grödor – vår mat. Då är det är ingen bra idé att odla dieselraps som till på köpet gödslas med fossil konstgödning på jättearealer.
Kiki Eldh
Fridays for Future i Lysekil