Kommunikation handlar om två saker: Att lämna information och att ta emot. I de fall man har svårt att förstå, så går man till källan och frågar tills man begriper. Att prata med andra, som vet lika lite, är som att famla i mörkret med risk att gå bort sig helt.
Det är ganska självklart att gruppledaren tar ansvaret att förhandla med övriga partier. Vem skulle annars ha gjort det?
Jag brukar vara med på ordinarie medlemsmöten, men går sällan eller aldrig på vanliga gruppmöten. Trots det har jag hört Elving Andersson säga mer än en gång att uppdraget som gruppledare gärna får tas över av någon annan. Mig veterligt har ingen varit intresserad. Det är lätt att gnälla utan att ta ansvar själv.
Tilläggas ska att Centern har haft två förhandlare i arbetet med den nya majoriteten. C-kretsens ordförande Marie Pettersson har också gjort ett stort jobb.
Så Elving Andersson och Camilla Johansson "har tagit positioner, som gör att de kan leva på det här”?
I den meningen finns en grov felaktighet. I kontakten med övriga majoritetspartier hade C förhandlat fram ett antal uppdrag. På nomineringsmötet hösten 2018 bestämde C-medlemmarna vilka personer, som skulle besätta de olika posterna. I ett demokratiskt parti avgör de många medlemmarna, inte den som skriker högst.
I kraft av Centerpartiets fyra mandat i kommunfullmäktige skulle vi knappt ha fått någon representation. De relativt många C-uppdragen är resultatet av samverkan och lyckade diskussioner.
Förhandlingar är att ge och ta. Ett parti med fyra mandat av fullmäktiges totalt 61 eller fyra platser av 33 i den nya majoriteten har självklart svårare att driva igenom sina önskemål än ett som har 16 mandat.
Centerpartiet kan inte diktera besluten. Det förstår säkert de flesta. För kännedom: Socialdemokraterna har 16, Moderaterna 9, Centerpartiet och Liberalerna vardera 4 mandat i den nya majoriteten.
Vid C-medlemsmötet den 7 juni röstade det stora flertalet ja till att ingå i en ny majoritet bestående av S, M, C och L. Torsten Torstensson var tvungen att gå tidigt från mötet, men uttryckte tydligt att han stödde den nya majoritetsbildningen.
De fyra partierna har förhandlat om den politiska plattformen med viktiga frågor som ska genomföras, vilken politisk organisation det ska vara framöver, samt hur de olika posterna ska fördelas.
Utgångspunkten vid C-mötet var att representationen i nämnder, styrelser och bolag skulle förbli densamma. Ingen C-representant skulle förlora sitt uppdrag. Det målet har uppfyllts. Några utskott har försvunnit, andra har tillkommit. Samtliga förtroendevalda för C fortsätter – om de vill. Frågan är varför "avhopparna” lämnar några av sina uppdrag, men stannar kvar på andra?
Vald av väljarna – en sanning med modifikation. C-medlemmarna bestämde vilka som skulle stå på valsedeln och i vilken ordning. De valde personer som hade ett högt förtroende, som de trodde kunde göra ett gott arbete och som de hoppades skulle representera partiet på ett bra sätt.
Personröstningen visade att väljarna hade högst förtroende för Hosam Waarie, som därför flyttades upp flera pinnhål och fick C:s första mandat i fullmäktige. Hosam var helt säkert också orsak till att C fick ett kraftigt ökat antal röster i valet 2018 och gick från två till fyra mandat. En ökning med 100 procent!
Även Elving Andersson fick många personkryss och är vald av väljarna. Övriga kan tacka C-medlemsmötet för sin placering på valsedeln och sin plats i Uddevalla kommunfullmäktige.
Roger Johansson (L) har figurerat i de interna diskussionerna. Om jag har uppfattat det rätt, så anses det att C borde ha krävt att han skulle få vara kvar, som förste vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Det känns mycket knepigt. Ska vi förhandla åt andra partier?
För kännedom: Camilla Johansson var förste vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden även i majoriteten med Uddevallapartiet, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det är inget nytt uppdrag.
Maud Abrahamsson