Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

"Att arbeta efter stämpelklockan ger inte produktiva arbetsplatser eller attraktiva arbetsgivare", skriver Jonas Ericsson, Vision. Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Får vi se ett arbetsliv utan stämpelklockan efter pandemin?

Redan i början av 1900-talet använde Frederick Winslow Taylor tidtagaruret för att motverka, som han såg det, maskning och tidsspillan. Han lade grunden för en pressad produktion som till sist blev rent omänsklig. För inte så länge sedan gick vi in i 2021 och bär fortfarande med oss hans arv på svensk arbetsmarknad.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Undertecknad är ingen förespråkare av stämpelklockor och tidslåst arbete. Alldeles för ofta ser vi att sådana system trycker ner kreativiteten och är hämmande i allmänhet. Att arbeta efter stämpelklockan ger inte produktiva arbetsplatser eller attraktiva arbetsgivare. Det ger en yttre ram som ska fyllas utan tanke på vad som presteras, bara man stämplar in och stämplar ut i tid. Vi måste våga gå framåt mot ett mer tillitsbaserat och hållbart arbetsliv.

Låt inte gårdagens arbetsplatser vara mallen för framtidens arbetsliv. Vi ser hur covid-19-pandemin öppnat upp för en mer blandad och öppen arbetsplats, vilket gör att många nuläget är mindre beroende av sina kontorsplatser. Många arbetar inte längre dagligen på kontoret, och inte heller alltid på distans. Det som alltmer kommer fram är blandlösningar där vi i varierande utsträckning arbetar från kontoret, hemmet och även andra platser.

När vi under 2020 alltmer började arbeta på distans som en följd av covid-19 var det tydligt att vi i början ofta försökte återskapa gamla vanor virtuellt, vi flyttade våra möten från fysiskt rakt in i det digitala forumet som en blåkopia. Men efter hand ser vi hur vi alltmer anpassar oss till de digitala förutsättningarna och lämnar det fysiska tänket, nya beteenden och lösningar uppstår utifrån de nya förutsättningarna som gäller på distans.

I undersökningar som gjorts ser vi att rädslan för sämre prestation som varit en historisk faktor för att hålla liv i stämpelklockan visar på att produktiviteten inte blir lidande av ett mer flexibelt arbetsliv, snarare tvärtom. Detta gör förhoppningsvis att våra offentliga arbetsgivare med Västra Götalandsregionen i spetsen på allvar ser över hur man bäst möter framtiden som en attraktiv arbetsgivare. Och att man som offentlig arbetsgivare ser moderna och nyskapande arbetsmodeller som ett redskap för att bli just den arbetsgivare man söker sig till i ett allt mer konkurrensutsatt arbetsliv.

Jag vågar påstå att arbetsklimat och arbetsformer i dag och än mer i framtiden är en betydande konkurrensfaktor framför allt för det offentliga som sällan lockar med höga löner.

Så för att vara med och tävla om arbetskraften i ett framtida arbetsliv krävs det i dag mer av en arbetsplats än enbart lönediskussioner. Visions medlemmar vill ha en vardag man kan påverka. Man vill bidra men ha ett liv i balans, man söker arbetsplatser som kan ge det lilla extra. Och då måste våra arbetsgivare erbjuda moderna villkor.

Att hitta flexibla och moderna arbetsmodeller handlar om tillit, att ge frihet under ansvar, att våga låta medarbetare växa ifrån stämpelklockan och utvecklas. För med det utvecklas också arbetsplatsen och prestationen ökar.

Med nya lösningar i arbetslivet kommer även nya möjligheter, vi får en minskad belastning på miljön om färre reser dagligen, vi kan på sikt hitta mer flexibla upplägg som sänker kostnaderna för kontor och nå potentiella medarbetare som tidigare inte varit inom fysiskt räckhåll.

Vision står redo att vara ena parten i ett modernare arbetsliv, och vi undrar om våra arbetsgivarparter vill vara med och ta steget in i framtiden?

Och självklart är vi medvetna om att vissa yrken inte har samma flexibla möjligheter, där måste vi tillsammans hitta andra lösningar för att skapa en hållbar framtid.

Jonas Ericsson

ordförande Vision Västra Götalandsregionen