Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Förslaget om reducerad diabetesvård innebär sämre livskvalitet

Diabetes typ 1 respektive typ 2 är en sjukdom som existerat i århundraden utan att forskare har funnit ett hjälpmedel mot den. Det var först i början av 1900-talet som ett botemedel uppfanns för att medverka till att patienter fick mediciner som medverkar till att den som drabbas kan leva längre oftast med stöd av behandling via läkare och särskilt utbildade sjuksköterskor. I Sverige omfattar sjukdomen drygt 450 000 medborgare, vilket ungefär motsvarar invånarantalet i Malmö stad. Den som får sjukdomen, särskilt typ 1, riskerar att utestängas från vissa arbeten.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Bild: Erik Nylander/TT

Forskarna har i dagsläget tagit fram läkemedel som bidrar till att den som fått diabetes kan leva vidare. Det kan ske genom intag av tabletter eller insulinsprutor eller genom en inopererad apparat som ger signaler när en diabeteschock kan inträffa. Det ställer krav på mathållning och livsstil. Sjukdomen kan i vissa fall vara ärftlig.

Mot ovanstående bakgrund är det ofattbart att en tjänsteman i Västra Götalandsregionen föreslår att sjukhuspersonal skall tas bort, särskilt sjuksköterskor, som gått en särskild utbildning för att arbeta med patienter som är i behov av kontroll och vård. Det finns inga resurser för att medverka till att sjukdomen försvinner som folksjukdom. Det gjorde man med TBC som numerärt var en omfattande folksjukdom. Det fanns både lasarett och vårdcentraler för behandling av TBC. I dagarna har man via vaccinering i princip utrotat TBC.

Förslaget om reducerad diabetesvård innebär inte bara en sämre livskvalitet och risk till för tidig död. Förslaget är också en kränkning av seriöst verksam personal i form av läkare, sjuksköterskor och forskare. Det medverkar till att yrkesverksamma och pensionärer riskerar en för tidig bortgång.

I en första omgång har sjukvårdsnämnden i regionen skrinlagt förslaget, fastän en politiker mumlar om att man skall se över kostnaderna för diabetes och sjukvård. Om den politikern samtidigt sagt att vi skall satsa en miljon extra för att stödja forskningen kring diabetes hade det varit mera logiskt för att bidra till att vi får ett stöd till de forskare som arbetar för att kraftigt reducera sjukdomen diabetes.

Tjänstemannen som lade förslaget skall nog ägna sig åt något annat än att oroa 100 000-tals sjuka medborgare och inom sektorn nedvärderad personal.

Ulf Wallin

Diabetiker sedan 1988