Finns krafter som vill krascha svenska pensionssystemet!

Det nya pensionssystemet i Sverige grundlades under 1990-talet, och genomfördes ungefär när vi gick in i ett nytt sekel år 2000.

ANNONS
|

Anledningen till detta var i huvudsak att det gamla ATP-systemet inte var långsiktigt hållbart, och tenderade efter att ha varit i drift i 40 år att utlova pensioner som det inte fanns täckning för i statsbudgeten eller som stod i symmetri med avgifter och skatter.

Det nya statliga pensionssystemet har i huvudsak tjänat oss väl, och det ger de flesta av oss en ersättning som tillsammans med tjänstepensionen går att leva på efter avslutat arbete. Just därför vore det förödande för Sverige om vi skrotar dagens pensionssystem, och inför något som ingen vet resultatet av. Nu senast var vänsterledaren Nooshi Dadgostar inne på detta spår och försöker att göra detta till en valfråga. Men det skulle verkligen vara att kasta ut barnet med badvattnet.

ANNONS

Däremot så finns det i nuläget ett nytt stort hot mot pensionärernas ekonomi, och det är de stora kostnadsökningarna för el, diesel, och bensin. Ansvaret för detta ligger tungt på regering och riksdag eftersom man med ett antal lagförslag fördyrat den svenska energipolitiken, samtidigt som energipriserna ökat internationellt. Detta kommer också att öka priserna på mat och räntor framåt, vilket slår hårt mot pensionärer som inte har marginaler.

Men självklart så finns det saker som behöver förbättras i pensionssystemet. Eftersom det finns ett antal människor som inte tjänat ihop tillräckligt med pensionskapital för en någorlunda pension som går att leva på, så kommer det alltid att vara en viktig diskussion i pensionsgruppen och i riksdagen hur dessa ska kompenseras av staten. Men hur skulle det hjälpa utsatta pensionärer att införa ett nytt pensionssystem, där förslagen och pensionen varierar upp och ner utefter vad regeringar tycker för stunden?

Det finns nämligen två mått på fattigdom. Nämligen ”absolut fattigdom” som mäter hur mycket pensionen räcker till mat, hyra och annat nödvändigt. Där ligger Sverige bland de bästa i EU. Det andra begreppet heter ”relativ fattigdom” som mäter pensionen i procent av en löntagare. Där ligger vi på medel i EU. Men det finns faktiskt fler i absolut fattigdom innan de går i pension i Sverige.

ANNONS

Det är viktigt att ha klart för sig att den totala pensionsskulden till hela den svenska befolkningen är på hela 9300 miljarder kronor. Just därför så måste man faktiskt tänka långsiktigt innan man gör stora förändringar med systemet, för att inte försämra pensionen för stora grupper som arbetat hela sitt liv.

Det är också väldigt viktigt att man ser till att systemet är generationsneutralt. Det blir inte hållbart om vi skickar notan till våra barn och barnbarn som är födda på 1970, 1980 och 1990-talet, och senare.

En grupp som verkligen har låga pensioner i Sverige är förutom många av våra småföretagare de som åkt utomlands under flera år för att arbeta, men inte fått tjänstepension eller pensionspoäng för detta. Samt de som kommit till Sverige mitt i livet. Även de som gått i pension tidigt eller haft sjukersättning i många år har riktigt låga pensioner.

Men man får heller inte glömma att det allra bästa sättet att förbättra sin pension är att jobba ett eller fler år till om man orkar och får. Pensionen kan då öka med tusentals kronor i månaden för resten av sitt liv.

Jag har absolut inget emot höjda pensioner, men många är förlorare i Sverige om vi kraschar dagens pensionssystem. Just därför borde den nuvarande S-regeringen sluta med att komma med egna populistiska utspel valåret 2022, och istället söka en bred enighet i dessa frågor för Sveriges bästa både nu och i framtiden.

ANNONS

Lars-Arne Staxäng (M)

före detta ledamot i riksdagen och pensionsgruppen

ANNONS