Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Funktionshindrade vinner på egenmakt

Personer med funktionsnedsättningar ska ha lika rättigheter och samma möjligheter som alla andra. Det måste vara utgångspunkten för reformer inom alla politikområdet, inte bara funktionshinderpolitiken.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Men i förslaget till reform av arbetsmarknadspolitiken ska de inte omfattas av samma valfrihet som alla andra. Tvärtom ska personer med funktionsnedsättningar vara hänvisade till olika typer av statliga insatser. Det framgår i punkt 18 i januariavtalet.

I det stora hela är reformen av Arbetsförmedlingen välkommen. Arbetssökande ska kunna välja mellan kvalitetssäkrade och certifierade fristående aktörer. Dessa aktörer får betalt efter resultat, något som garanterar att insatserna som erbjuds faktiskt leder till jobb. Arbetsförmedlingen ska finnas kvar som myndighet, men med ett uppdrag inriktat mot kontroll.

Sammantaget innebär förslaget att arbetssökande kommer att få möjlighet att ta del av en insats som är anpassad efter just deras behov och förutsättning. Men samma rätt ska alltså inte gälla för personer med funktionsnedsättning.

Vi känner en stor oro inför detta. Det är tio år sedan FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning började gälla i Sverige. Trots detta finns nu en risk att utvecklingen inom arbetsmarknadspolitiken går åt fel håll.

Som förslaget är utformat ska personer med funktionsnedsättning inte vara en del av samhället, utan omfattas av en särlösning. I grunden är detta feltänkt. Inte bara ur ett principiellt rättighetsperspektiv, utan också av rent praktiska skäl. Valfriheten är extra viktig för personer vars frihet på ett eller annat sätt är begränsad.

Vi behöver ha förståelse för att människor är olika och att vi är individer med unika förutsättningar och resurser. Vi har varierande funktionsförmåga och en del av oss har funktionsnedsättningar.

För en del kan professionellt stöd och individuella lösningar som leder till egenkraft utgöra förutsättningar för att komma in i arbetslivet. Det kan handla om funktionsstärkande insatser eller arbetsmarknadsinriktad rehabilitering.

Den aktuella utredningen Styrkraft i funktionshinderpolitiken menar att ”Det övergripande målet ska vara att personer med funktionsnedsättning har jämlika möjligheter till delaktighet på arbetsmarknaden.”

Då är det är dags att tänka om och göra rätt. Ge personer med funktionsnedsättning egenmakt, också inom arbetsmarknadspolitiken. Ge möjlighet för alla att välja fristående aktörer som bidrar till högre kvalitet med specialistkompetenser - bland annat specialpedagoger, arbetsterapeuter, socialkonsulenter, psykologer, synpedagoger och audionomer.

Samma mångfald av aktörer, privata och ideella, behövs också här.

Jenny Stegmar Silfver

VD Irisgruppen

Fredric Skälstad

branschchef Almega Utbildningsföretagen