Klimatforskare är idag överens om att jordens medeltemperatur har ökat med mellan 0,8-1,2 grader sedan 1880-talet och att en viss del av denna ökning kan, även om osäkerhet råder, kopplas till en ökning av koldioxidhalten i atmosfären. Detta i sin tur beror på vår användning av fossila bränslen. Den cirka engradiga ökningen ligger inom den variation vi haft på jorden de senaste 2000 åren. Enligt satellitmätningar har medeltemperaturen inte ökat under de senaste 15 åren. Den amerikanske klimatforskaren John Christy har visat att FN:s klimatpanel (IPCC) grovt överskattar ökningen av jordens medeltemperatur jämfört med de faktiska observationerna.
[John Christy är mycket kontroversiell och stark kritik mot hans forskning finns här och här. Redaktörens anmärkning.]
Sverige svarar för cirka en promille av jordens koldioxidutsläpp. På 1960-talet var de svenska koldioxidutsläppen nästan tre gånger så stora som nu. Men framför allt genom vår stora satsning på kärnkraft under 1970- och 80-talen kunde vi minska våra koldioxidutsläpp och också exportera cirka 20 terawattimmar per år, vilket bidrog till att minska koldioxidutsläppen i våra grannländer med 11 miljoner ton per år. Fram till nu har vi gjort mer för klimatet än något annat industriland. Nu stänger våra politiker, med de klimatalarmistiska partierna MP, V och C som pådrivare, kärnkraftverken och gör oss beroende av tyskt brunkol. I stället för att bygga fjärde generationens miljövänliga och mycket effektivare kärnkraftverk, bedriver nu våra politiska partier klimatknappologi som exempelvis att höja energiskatter och subventionera dyra eldrivna fordon, en politik som missgynnar de ekonomiskt sämre ställda i samhället.
I en debattartikel (SvD 1/3-19) redogör den danske forskaren Björn Lomborg för hur de höjda energiskatterna i många EU-länder skapat en sådan energifattigdom, att många av dess invånare inte längre har råd att värma sin bostad. I rika länder som Belgien och Luxemburg är energifattigdomen så hög som cirka 20 procent. I Tyskland ännu större. I Sverige ökar andelen ärenden gällande obetalda elräkningar hos Kronofogden. I England dog under den milda vintern 2014/15 uppskattningsvis 15 000 personer för att de inte hade råd att värma sin bostad.
Samtidigt som våra politiker med hjälp av skrämselpropaganda försämrar livsbetingelserna för medborgarna, ökar många länder som Kina, Indien och Indonesien sina koldioxidutsläpp med tre procent per år. Detta innebär en fördubbling av utsläppen på 24 år från en redan hög nivå.
Tidigare under efterkrigstiden har vi haft ett antal liknande ”skräckvisionskampanjer” och då som nu utestängs de experter, som har avvikande uppfattningar från att få komma till tals i media. I början av 1960-talet var det matbrist med efterföljande massvält, som hotade världen. Jorden hade vid den tidpunkten cirka tre miljarder invånare, nu drygt 7,5 miljarder och en allt mindre andel av dem är undernärda. I mitten av 1970-talet slog alarmisterna fast att efter 1985 skulle jordens oljereserver börja sina och världen hamna i en oöverstiglig energikris. Mer än 30 år senare är oljereserverna större än någonsin.
1988 drev döda sälar i land längs Sveriges kuster. Alarmisterna hävdade att sälarna var förgiftade och att vi människor inom 10 år stod i tur att gå samma öde till mötes. Med hjälp av denna falska information kom Mp in i riksdagen. En kort tid efter valet visade det sig, att säldöden hade orsakats av en virussjukdom, som ofta återkommer, när sälbeståndet blir för stort.
Vi skall inte slösa med ändliga tillgångar, inte bedriva rovdrift på våra ”fränder” däggdjuren, inte förstöra den yttre miljön och äventyra den biologiska mångfalden. Men, det är viktigt att ifrågasätta vetenskapligt dåligt grundade alarmkampanjer.
Leif Uddgren